- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
491

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

491

testerat deremot, deribland den nyligen afledne, för sitt höga
kyrkomannaskáp mycket klandrade, men såsom en kyrkans

fästan jag redan der erhållit ett mm och flyttat dit, i tysthet lemnade detsamma, Han
sade vidare, att jag väl kände bevista föreläsningarne och begagna mig af de
förmåner, läroverket egde, men att jag icke skulle anse mig vara en verklig studerande
medlem deraf. Aldrig, aldrig, skall jag göra det!

"De skäl biskopen åberopar äro följande:

„Att seminariet emottager ett betydligt understöd och många studerande Uran
Södern, och följaktoligen, om de bevilja en färjad man lika rättigheter med de hvita
uti läroanstalten, skall Södern möjligen undanhålla sin hjelp och använda sitt
inflytande, att ingen söder om Potomac vidare kommer att bovista seminariet Såsom
institutets högsta styresman och vetande de tänkesätt och fördomar som råda i Södern
kan jag icke riskera att till ett sådant pris låta er erhålla fullt medlemskap i
seminariet."

"I följd af den allmänna opinionens lättrctlighet vid frågor af så ömtålig
beskaffenhet som denna, och i följd af er välbekanta och nära förbindelse med den färjade
folk-rasen, är det ganska sannolikt, icke allenast att institutionens anseende skall
komma att lida, men att äfven ibland de studerande stridiga tänkesätt göra sig
gällande, som kunna förorsaka att många af dem lemna seminariet" — "Jag tror att
dessa äro de tvänne väsendtliga orsaker, som gör att biskopen sätter sig emot mitt
antagande vid seminarium. Men den utväg han föreslår, nämligen att jag skulle vara
en 8lagB tallrikslickarc i läroverket, är likväl någonting så ytterst motbjudande för
mina känslor, att jag icke kan följa den. Kan jag icke blifva ordentligt admitterad
såsom studerande, så lemnar jag inrättningen; men lemnande densamma, skall jag icke
nära någon bitter känsla emot fakulteten och mina vänner. Det är en grym fördom,
som motvilligt stöter mig bort ifrån dörren och gör, att äfven de som göra stora
anspråk på fromhet och gudaktighet säga till mig: "Stanna du der, ty jag är heligare
än du!"

"I allt detta skall jag likväl foga mig såsom det egnar en kristen, men tillika
bevara de känslor af oberoende, hvilka såsom menniska jag icke kan förneka. Jag
är skyldig Rev. Mesars Berrian (den nuvarande pastorn för den största biskopliga
församlingen i New-York) och Lvell min innerliga tacksamhet för det ömma deltagande
de visat mig. De synas hjertcligen beklaga de svårigheter, som uppresa sig i min väg.

aEfter mogen eftertanke kan jag icke undertrycka den mening, att biskop O. gör
orätt uti, att gifva efter för hvad han sjelf benämner en ogudaktig fördom i samhället
Om denna fördom år origtig, så borde han, tyckes det mig, motstå den utan att
fråga efter följderna. Öm personer i hans ställning gyuna eller tolerera densamma, så
göra de sig delaktige i annans mans synder. Han säger ntt Försynen en gång skall
öppna väg till ett buttre; men skall väl Försynen genom ett underverk verka en
förändring? Vi få icke bida derpå. Gud verkar genom de medel han en gång bestämt,
och dessa medel måste begagnas af dem, som äro redskap i Hans hand —
menniskorna. Och hvilka äro väl mer passande dertill än de, som innchafva höga
embeten, stå högt i anseende och äro utrustade med stora gåfvor? Isynnerhet böra de,
åt hvilka blifvit ombetrodt att predika Evangelium, som lärer barmhertighet,
rått-iardighet och sanning, gripa verket an. Hvad som gör min sak ännu mera tryckande
och forfarlig är, att biskopen säger, att om det äfven kunde antagas det jag icke egde
en enda droppa afrikanskt blod i mina ådror, så är likväl min identitet med den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free