- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
492

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

492

väktare förtjenstfulle och rikt begåfvade biskop Doane i
New-Jersey; men de hafva dock varit för svaga, att öfvervinna
en fördom, hvars egentliga namn är grymhet Kyrkan
fruktade, att gå miste om de kontributioner, som inflöto från
de södra stiften; hon fruktade att uppreta mobben i
Philadelphia; hon vågade icke träda fram emellan de döda och
de lefvande: hon kunde derföre icke förtaga plågan. Äfven
sedan en person af afrikanskt blod blifvit invigd i
prediko-embetet är han icke af sina bröder betraktad som en
jemlike. Den svarte presten, vare han än af den mest
oklanderliga frejd, är förnekad säte och stämma i sin kyrkas
konventioner. Pennsylvaniens biskops-stift har antagit en
särskild canon, som förbjuder den afrikanska kyrkans i
Philadelphia representationsrätt i stiftets konvention och
utesluter dess pastor från säte vid densamma. Detta orättvisa
förhållande har på sednare tider gifvit anledning till ganska
lifliga debatter vid de årliga stiftsmötena; många ädla
prester och lekmän hafva yrkat på upphäfvande af ofvannämnde
canon; stiftets utmärkte och ädelsinnade biskop verkar sjelf
för, att den afrikanska församlingen måtte i likhet med alla
andra församlingar i stiftet erhålla säte och stamma vid de
årliga konventionerna; men alla försök i denna rigtning hafva
hittills strandat emot den mera allmänt rådande fördomen.
Att under sådana förhållanden så många af den afrikanska
rasen likväl förenat sig med den biskopliga kyrkan, och att
den ibland dem eger flera prester, är, i sanning, underligt

f&rgade rasen en tillräcklig orsak till att seminariets dörr för mig måste tillslutas.
O-hyggliga inkonscqvens!

"Okt 13. — Hade ett afgörande samtal med biskopen i detta smärtsamma
ämne. Han var bestämd i sitt beslut, att seminariets fördel, min egen trefnad och
mitt folks väl fordrade det jag i tysthet drog mig tillbaka och fortsatte mina studier
privat för någon prest. Han framkastade åter sitt förslag, att jag kunde bevista
föreläsningarne vid seminariet, utan att antagas till student, hvartill jag icke kunde
förmå mig att samtycka, då detta vore att uppoffra så väl mina känslor som menniska,
hvilket jag icke kände mig benägen att göra, och derjemte att uppoffra mina
grundsatser, hvilket jag är Öfvertygad om, do mera högsinnade ibland mitt folk icke skulle
tillåta, att jag underkastade mig.

"Jag kan icke annat än betrakta mitt förhållande såsom högst eget, inveckladt
i många svårigheter, och slutligen måhända bringande blygsel och skam öfver
institutets vårdare och styresmän. I dag är jag i närvaro af alla studenterna förvisad
i-från seminariet, och i himmelens åsyn från profeternas skola.u

Ofvanstående är hämtadt ifrån A History of the Prot. Episc. Church in America
by Samuel Wilberforce, Bishop of Oxford. N. T. 1849.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free