- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
509

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

509

gar i fickan; tusendetals emigrant-bedragare, falska
auktio-nister1), lotterimånglare, ficktjufvar, tamburtjufvar, rånare,

1) Så kallade Mock auctions praktiseras n fi stan i hvartannat hus på en viss del af
Broadway. Jag fick sjelf en gång på ett sådant ställe plikta flera dollars för min
oerfarenhet Ett stycke sidentyg, t ex. ropas upp; man undersöker det och finner
det ganska passabelt; flere bjudarc; en stannar slutligen för slaget till ett temmeligen
billigt pris. "Ett dylikt stycke till," heter det; den oerfarne tror sig göra en god
affär och bjuder ungefar detsamma, som den föregående köparen; ingen bjuder öfver
honom: det slås, och han får en vara, som icke är värd !/8 of hvnd han måste
kontant betala, så framt han vill komma helskinnad ur auktionsrummet, hvilket är
uppfylldt af auktionistens anhängare, som bjuda och köpa endast för syns skull en
framvisad ypperlig vara, för att locka den i hemligheten oinvigde i fällan. Eller ock
an-ställes ett upptåg sådant som det, hvilket gjorde att jag en gång i min enfald lät
förleda mig att sätta foten i ett dylikt näste.

En tarfligt men väl klädd qvinna stod, bittert gråtande utanför dörren till ett
auktionsrum vid Broadway. Vid hennes sida stod en yngling af ett likaledes högst
nedslaget och bedröfvadt utseende. Då jag passerade, jemradc qvinnan sig högt, och
jag hörde henne utropa: "Om de blott ville låta bli,’ att sälja uret och guldkcden
som du ärft efter din stackars far! Och alla våra möbler och kläder sedan; vi stå
nu alldeles utblottade och öfvergifna i verlden." "Frukta icke," hörde jag ynglingen
säga, "jag skall arbeta, och snart åter förtjena så mycket, att jag kan bereda er ett
trefligt hem." — Qvinnans sorg var så uttrycksfull och hela scenen så rörande, att
det ovilkorligt fängslade min uppmärksamhet och förmådde mig att stanna. Under
förevändning att gå in i auktionsrummet, betraktade jag ytterligare gruppen utanföre
som väckte hela mitt medlidande. Då qvinnan såg min afsigt, att gå på auktionen
fastade hon på mig en bönfallande blick om hjelp, som gaf mig anledning att göra
mig närmare underrättad om orsaken till den stora smärta som uttalade sig i hennes
ansigte och åtbörder. Hon berättade mig då med den mest oförställda sorg i verlden,
att en obarmhertig husvärd, för att göra sig betald för hyran, lagt beslag på all
hennes lilla egendom, som nu skulle gå under klubban. — I detsamma hör jag
auktio-nisten utropa: "Ett utmärkt cylindernr med vidhängande guldkedja." De ord jag
nyss hört på gatan, en ny 6tröm af tårar från den olyckliga qvinnans ögon, och en
halfqväfd klagosuck från den bleklagdc ynglingen gjorde, att jag ofrivilligt kom art
befinna mig vid auktionsdisken. Säljaren repeterade sitt utrop; uret examinerades noga
af spekulanterna och passerade äfven till min hand; några bud gjordes; auktionisten
skräfladc som vanligt vid dylika tillfallen; qvinnan snyftade i dörren; uret kom åter
händelsevis i handen på grannen bredvid mig, en ytterst elegant klädd gentleman, som
helt vårdslöst yttrade: "Det tycks vara ett godt ur, men jag vill endast köpa kedjan.
Håll," ropade han till auktionisten, "kan ni icke Balja kedjan särskildt?" — "Går
icke an," svarade denne "måste följas åt; bestämda föreskrifter; pantsatt egendom;
går, går, går bort för en lumpen styfver, halfva värdet," o. s. v. Utan att tänka
derpå, gjorde jag ett bud; en annan hade bjudit samma summa. "Två bud, skilj er
åt," ropade auktionisten. — "Köper ni uret, så låt mig fa köpa keden; jag betalar
den med så och så många dollars" — sade gentlemannen vid sidan af mig, nämnande
en summa, som icke stod i ett obetydligt förhållande till hvad jag bjudit för det hela.
Qvinnan kom och bad mig gråtandet att om jag blef köparen, jag skulle låta henne
få inlösa dyrbarheten efter en veckas förlopp; jag gjorde ett högre bud och så åter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free