- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
552

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

662

tid föreläsningarne, men då han slutligen erhöll nyssnämnda
befattning, uppgaf han all tanke på doktors-diplomet.
Sy-slan inbringade honom också en mer än tillräcklig inkomst
Genom ordentlighet i tjenst och vandel förvärfvade han sig
allt mer och mer fakultetens ynnest och förtroende.

Ett uppträde som en gång tilldrog sig under en
föreläsning och hvarvid P. fick tillfälle att utmärka sig så, att,
om jag icke minnes orätt, fakulteten deraf tog sig anledning
att öka på hans lön, förtjenar omtalas. Det var under en
tid då, i följd af några politiska tvistefrågor, sinnesstämningen
ibland folket i allmänhet var spänd till det yttersta.
Omkring 100:de med. studenter voro en dag kort före
föreläsningens böljan samlade på lärosalen, då samtalet kom att
taga en politisk vändning. Åsigterna om hvad som för
tillfället utgjorde dagens brinnande fråga, voro delade, och
efter hand uppstod en häftig ordvexling, som slutligen
öfvergick till handgripliga argumenten Då professorn inträdde,
voro de unga medborgarne som bäst sysselsatte med att
uppföra en prolog till kriget emellan de norra och södra
staterna. Förgäfves sökte han lugna sinnena; hans
föreställningar voro endast olja på elden. I partistrider äro alla
band upplösta, och man frågar hvarken efter far, bror eller
lärare. Professorn sjelf började frukta, att hans egna
politiska åsigter kunde blottställa honom för hans lärjungars af
det motsatta partiet stegrade häftighet. Oredan och
förvirringen stego till sin höjd, och han fann för rådligast att
stiga ner från katedern och uppskjuta föreläsningen till
lägligare tillfälle. Vid dörren mötte han Polman, hvars
befattning egentligen icke var något annat än en bättre
pedell-syssla, och honom bad han att, om möjligt var, stilla
tumultet, som nu hade växt till fullkomligt slagsmål och hotade
att sluta på ett ganska betänkligt sätt. I professorns ställe
besteg nu P. katedern och äskade ljud. Då detta omsider
beviljades honom, höll han dels på engelska, dels på latin
ett till hälften humoristiskt, till hälften allvarsamt föredrag.
Han omtalade, huru han i många år varit student vid
Upsala akademi, men aldrig förr än nu vid en offentlig
föreläsning bevittnat ett uppträde sådant som detta. Der skulle
aldrig någonting dylikt kunna passera. Han stod här inför
en samling af fria, upplysta Amerikanare, och vädjade till
deras hederskänsla, huruvida de genom sitt uppförande skulle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0575.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free