Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
Förargad öfver dessa besök, beslöt jag att en gång låtsa,
som visste jag icke att de skedde af missförstånd om mitt
presterliga embete, utan se, huru långt jag kunde gå innan
den, som kom att bikta sig, sjelf skulle finna att han gjort
ett misstag på personen. Det dröjde icke länge förr än
tillfälle dertill yppade sig. En dag träder nämligen en
Irländare in i mitt rum, bockar sig mycket ödmjukt och
frågar: "År ni presten i den här kyrkan?" — Jag sade att
så var förhållandet — "Väl," återtog han, "jag önskar då
att få bikta mig för er." — Bedjande honom sitta ner, sade
jag mig vara villig att höra hvad han hade att säga, och
gifva honom de råd och förmaningar jag i följd deraf ansåg
lämpliga. — "Men," fortfor jag, "innan jag hör er
bekännelse, måste jag säga er, att det tillstånd i hvilket ni för
närvarande är, icke tyckes passande för en så allvarsam
handling, som den ni ärnar begå. Om jag skall tala med
er i andliga ämnen och om er själs angelägenheter, så
fordrar jag att ni skall vara rigtigt nykter. Vore det icke bäst,
att ni kom igen en annan gång?" — Mannen, utan att
egentligen vara hvad man kallar full, hade dock påtagligen tagit
sig ett par supar mer än tillbörligt var på morgonen. —
"Tror ni, att jag icke är nykter," genmälde han. "Jag är
icke fullare nu, än jag var då jag biktade mig sista gången,
och det var för biskopen i Buffalo, och när han inte sade
någonting om det, så tycker jag ni icke heller bör vara så
nogräknad." — "Kan väl vara," mente jag, "att edra bis-
till utseendet ganska vackert fruntimmer. Den protestantiska presten var för tillfallet
kladd i en lång cassock, en slugs kaftan, som vi ofta bruka vid presterliga
förrättningar, och som till snitten är något lik den vanliga romerska prestrocken. Den
romerska presten betraktade honom en stund, och tagande för afgjordt att han här
funnit en embetsbrodcr, närmade han sig honom sägande: "Ni flr katolsk prest, icke
sannt?" Den förre, som icke ville förneka sin sanna katolicism och i förmodan att
samtalet snart skulle upplysa den andra om sitt misstag, besvarade frågan jakande.
Men konversationen vände sig omkring en hop likgiltiga ämnen; främlingen var
särdeles språksam och öppenhjertig, och det dröjde en stund, innan den andra fick
tillfälle, att taga honom ur sin villfarelse. Slutligen, skedde detta på ett sätt, som gjorde
att han skamflnt måste vända sig bort från sin nya bekantskap, och troligtvis kom
honom att i framtiden iakttaga större försigtighet Visande på den vackra damen,
som han hade i sitt sällskap, fastade nämligcu den romerska presten protestantens
uppmärksamhet på hvilken skatt han fört med sig från Europa, och med den största
förtrolighct i verlden och såsom en helt naturlig sak frågade han honom: Huru mänga
barn har m?" — "Min herre," svarade den andra, "jag är icke gift, fastän det
katolska kyrkosamfund jag tillhör, icke ålagt mig något celibat-löfte."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
