Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
578
före gudstjensten kallad på ett sjukbesök. På gatan mötte
mig en gentleman, frågande hvar den biskopliga kyrkan var
belägen. Mannen var synbarligen en resande främling. Det
kunde naturligtvis icke vara den svenska kyrkan han ämnade
besöka och jag gjorde honom derföre uppmärksam på att
här voro två biskopliga kyrkor» en på denna och en på den
andra sidan af floden, frågande hvilkendera han menade.
Svaret gjorde mig litet förlägen, och skulle säkert äfven gjort
honom sjelf något brydd, hade jag haft tid att upplysa
honom om med hvem det var han samtalade. "Nej," svarade
han, pekande åt Trefaldighetskyrkan till, ujag menar icke
den der, ty jag har hört det är en Svensk, som predikar
derstädes, och det lär vara svårt att förstå honom, innan
man hunnit vänja sig vid hans utländska brytning." Brådtom
som jag hade, kom jag icke att tänka på, det jag just den
dagen hade gjort en öfverenskommelse med min vän,
pastorn i den andra församlingen, att han i mitt ställe skulle
predika i Trefaldighetskyrkan, hvaremot jag förbundit mig
att supplera hans plats i den andra. Då jag derföre
sedan i denna kyrka skulle begynna gudstjensten, var det
första som mötte mitt öga just samma person, som kort
förut samtalat med mig, sittande i främsta bänken och icke
utan förvåning stirrande på mig. Gerna hade jag gjort
honom min ursäkt, för det jag emot min vilja kommit att
bedraga hans anspråk på att få höra en renare engelska; men
mannen försvann strax efter gudstjensten, och jag kunde
således icke ens erfara, huruvida min svenska accent varit mera
ett hinder för honom att kunna förstå mig i kyrkan, än nyss
förut på gatan.
Det var tydligt, att åhörarne vid dessa tillfällen
åtminstone icke fingo skäl att beklaga sig öfver långa och tröttande
predikningar, liksom att förrådet i fjerdingen måste anlitas,
ty de hvardagliga förrättningarne lemna en prest i Amerika,
äfven under vanliga förhållanden, en jemförelsevis ganska
ringa tid öfrig till predikoskrifning. Prestens inflytande
beror icke så mycket på vältalighet, ehuru den Amerikanarne
medfödda talangen äfven på ett lysande sätt gifver sig
tillkänna i predikstolarne, som icke fast mer på hans dagliga
samtal och umgänge med sin församling. Det har blifvit
till ett ordspråk att säga, att när presten går till
församlingen, så går församlingen till kyrkan, och sanningen deraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
