- Project Runeberg -  Minnen från en sjuttonårig vistelse i nordvästra Amerika / Sednare delen /
586

[MARC] Author: Gustaf Unonius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

586

inskränkt till hvad det bör vara, för att icke både för
brudpar och gäster det högtidliga uti sjelfva den religiösa
handlingen skall komma att gå förlorad. Jag talar naturligtvis
om dem, hvilka betrakta äktenskapet såsom heligt och
vigseln som en religiös handling.

Ett par dagar före vigseln reser brudens mor eller
någon annan anhörig vanligtvis sjelf omkring till sina bekanta
och vänner, d. v. s. hon låter vagnen stanna utanför porten,
och sänder in sin betjent med ett kort, hvarpå är skrifvet:

"Mr och Mrs––––(brudens föräldrar) taga emot den och

den dagen mellan kl. — och kl. —." En eller på sin
höjd tvänne timmars tid bestämmes vanligen för denna
mottagning. De som sålunda blifvit underrättade, veta
naturligtvis hvarom frågan är, och infinna sig något före den
utsatta tiden i kyrkan. Om sjelfva vigselaktens högtidlighet
i allmänhet vet jag icke mycket att berätta; jag har aldrig
bivistat några andra sådana, än de som skett i biskopliga
kyrkor, der ceremoniens enkla högtidlighet i så fall lemnar
intet öfrigt att önska. Bruden är då, såsom bruket är hos
oss, ofta klädd i krona och slöja, så framt icke hon
uppträder i en elegant resdrägt, i hvilket fall brudparet
merän-dels genast ifrån kyrkan begifver sig till ångbåten eller
bangården , för att tillbringa smekmånaden under lustresor ifrån
den ena orten till den andra. Mera vanligt är likväl, att
brudparet och föräldrarne efter ceremoniens slut begifva sig
hem, der vänner och bekanta då infinna sig, för att
lyckönska de nygifta. Trakteringen består endast i ett glas vin
och ett stycke bröllopskaka. Af denna kaka, vanligtvis ett
rigtigt praktexemplar ibland kakor, inläggas äfven små
stycken i prydliga askar, för att sändas till aflägsna vänner och
slägtingar, som ej kunnat vara med om högtidligheten. En
guldring har blifvit inbakad deruti, och den som får det
stycke, der ringen ligger, är, om ogift, den lycklige, hvars
bröllop härnäst får firas.

Emellertid kommer den ena gästen och den andra går,
tills den utsatta tiden är inne, efter hvilken inga vidare
besök emottagas. Brudparet kläda så om sig. Allt är förut
i ordning och inpackadt, och man begifver sig till ångbåten
eller bangården, för att företaga den förr omtalade
bröllopsresan. Efter en eller par månaders förlopp återvända de
nygifta, då en dag åter bestämmes för en allmän mottagning,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:03:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnen17/2/0609.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free