Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
585
svärja på, att det icke var något lagligt hinder i vägen för
hans äktenskap.
Hvad var emellertid nu för oss att göra? "Du har
begått ed på, att bli medborgare," sade jag till brudgumen.
"Nej, jeg vil slettes ikke blive nogeu Mcdborgcr, jeg vil kun
gifte mig," svarade Norrmannen. Detta lät sig dock icke
göra på grund af det dokument han företett. Lagen
stadgade 50 dollars pligt för hvar och en, vare sig prest eller
magistratsperson, som sammanvigde ett par, utan att det
presterat den license dertill, som enligt författningarna borde
utfärdas. Brudgumen bad, bruden grät, brudskaran trodde
att något jäf blifvit gjort emot äktenskapet; det blef en
förfärlig uppståndelse; men jag kunde icke handla i strid mot
författningen. Det var redan temligen långt lidet på aftonen;
bröllopskalaset väntade de från kyrkan återkommande, och
svårt var, att uppskjuta högtidligheten till en annan gång.
Slutligen fick jag ett par af bröllopsgästerna, som voro väl
bevandrade i staden, att jemte brudgumen skyndsamt
begifva sig till magistrat-sekreteraren med ett bref, hvari jag
underrättade honom om misstaget och bad honom rätta
det-samma. Lyckligtvis påträffades han, efter mycket sökande,
ute i staden och hade den godheten att, ehuru på den
ovanliga tiden och utom embetsrummet, uppfylla min begäran.
En bibel anskaffades och brudgumen aflade nu den rätta
eden, fick derpå ett bevis, med hvilket han skyndade till
kyrkan, der bröllopsfolket under den 2:ne timmars långa
väntan hållit på att somna i bänkarna, och der numera
intet hinder var i vägen för det sena bröllopet, som jag är
rädd för, firades väl sent i mer än ett afseende.
En högst kuriös sed i Amerika fordrar att presten, så
snart ban förrättat vigseln, skall kyssa bruden, — en sed,
som jag uppriktigt bekänner, att jag mången gång gerna
sett, om brudens utseende fått afgöra, huruvida den behöft
iakttagas eller icke. Hvad Svenskar och Norrmän angår, så
voro de icke vana vid detta bruk, men Amerikanarue anse
det ofta till och med såsom en oartighet, om man icke
fogar sig derefter. Ett annat bruk som behagade mig vida
mer, var det sätt hvarpå bröllop firas ibland de bättre och
förmögnare klasserna. Kalaserandet, som hos oss är så
vanligt vid dylika och andra tillfällen, då man, så att säga,
flyttar altaret och matbordet allt för nära hvarandra, är här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
