Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
någon min af att aflägsna sig, iklädde jag mig min
messdrägt, som jag denna gång, tvärt emot hvad jag eljest
brukade vid sjukbesök, tagit med mig. Systrarne visade under
hela ceremonien den största andakt, under bönerna och
sakramentets invigning och meddelande knäböjande omkring
sjuksängen. Naturligtvis skedde förrättningen på svenska,
och sålunda på ett för dem obekant språk; men den
latinska messan, var dem troligen lika obegriplig, och det låg
således häruti ingenting för dem ovanligt, som kunde inverka
störande på deras andakt
Jag kan icke neka, det jag fann akten mer än vanligt
högtidlig. Alla dessa hvardagliga förhållanden och föremål,
som under den enskildta nattvardsgången så ofta, om icke
afbryta, likväl störa förrättningsmannen och de närvarande,
voro här omsorgsfullt undanröjda; och, man må tänka derom
hvad man vill, jag erkänner uppriktigt, att åsynen af
Systrarna, som voro komna hit ifrån olika, vidt åtskilda
länder, i sina allvarsamma nunne-drägter, med händerna
korslagda öfver bröstet, knäböjande i vördnadsfull andakt omkring
mig, anropande Gud, allas vår Fader, om barmhertighet
med den döende, gjorde att jag sjelf genomströmmades af
en heligare känsla, och glömmande alla trosskiljaktigheter,
tyckte jag mig förflyttad i morgongryningen af den dag, då
de som tro, skola med ett hjerta och en själ prisa Honom,
den Allsmäktige, som var, som är och som komma skall.
Sedan jag meddelat den döende sakramentet, och innan
jag ännu afklädt mig messdrägten, vände jag mig till
Systrarna och tackade dem med några få ord för deras vård
om den sjuka, och för deras närvaro under den heliga
förrättningen. Den hade, sade jag, skett på ett för dem
obekant språk, och, ehuru visserligen det oaktadt under
densamma deras förböner för den sjuka kunnat vara lika
brinnande, så skulle det dock fröjda mig, om vi alla ännu en
gång i en gemensam bön, på ett språk af oss alla förstad t,
i det alltförsonande Frälsare-namnet nedföllo inför Honom,
som vi, ehuru på skilda vägar, bekände oss dyrka och
tillhöra. Derpå knäböjde åter Systrarna andäktigt, och på
engelska uppläste jag nu "Fader Våru och ett par passande
böner af dem, som kyrkans ritual gifver oss till begagnande
vid sjuksängen, till hvilka böner Systrarna sakta svarade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
