Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
613
skildra. Det är Östern, som nu derstädes öfverallt möter
dig; — hvad lefnadssätt, kultur o. s. v. angår, märker du
knappast någon skillnad mellan de gamla städenia vid det
Atlantiska hafvet och de nya på vestra kusten at de stora
insjöhafven. I Milwaukic kan du inbilla dig ännu vara i
Boston, och kommer icke att tänka på, att i en af dessa
praktfulla byggnader, som erinra dig om Europas* bättre
hufvudstäder, bor en af dem, som voro de första att med
sin yxa* rödja väg på den breda, vällagda gata, der du nu
vandrar. I Chicago ser du ingenting, som påminner dig om,
att staden för några få år sedan var scenen för vilda
indianstammars blodiga idrotter; dess blomstrande handel, dess
marmor- och jernpalatser, kyrkor, trädgårdar, hoteller — allt
kommer dig att tro, att du satt din fot inom ett
sekelgammalt samhälle. Och om alla dessa föremål skulle jag hafva
att säga dig föga annat än hvad du redan har dig bekant
af bättre och nyare beskrifningar.
Visserligen har min afsigt äfven varit, att, mer än jag
gjort, vidröra några förhållanden, med hvilka jag under
mina sednare år i Amerika och sedan jag kora att lefva i
ett mera ordnadt samhälle, trädde i närmare beröring; men
de händelser som sedan timat, hafva dragit ett kors öfver
många anteckningar, gjorda under den tiden, och hafva gjort,
att många af de åsigter, jag då egde rörande dessa
förhållanden, ramlat öfverända. Det har nog äfven nu varit mig
svårt ibland, att, lyssnande till den ena efter den andra af
de olycksbådande underrättelser, som kommit öfver hafvet,
kunna lugn tänka tillbaka på ett fordom, och skildra det,
utan att rent af förvillas af tanken på hvad som nu är.
Icke sällan har derunder pennan blifvit bortlagd, och det
har förefallit mig, som diktade jag endast en saga, nu mera
utan allt värde, eller som beskrefve jag endast en drömbild,
den jag trott stå lefvande framför mig, fängslande och
tjusande mitt öga, men oro hvilken, för att fullända min
teckning deraf, jag dock slutligen måste göra samma smärtsamma
bekännelse, som Kellgren om Lydia: hon är ej till. Ja,
den amerikauska republiken, sådan jag tänkte mig den och
dess framtid, är ej till.
Men för att i korthet afsluta berättelsen om mina egna
öden: mitt lif förflöt de återstående åren under ett på det,
hela taget lugnt utöfvande af det kall, Försynen tilldeladt
II 40
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
