Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614
mig. Ofta gjorde vi besök vid det fordna nybygget i
närheten af Tallsjön. Af Svenskarne voro der de flesta
förskingrade. Bergvall och Petterssons efterlemnade enka och barn
voro snart sagdt de enda vänner, som der återstodo oss ifrån
fordna dagar; emellan dem och oss hade blifvit ett
slägtskapsband, som afståndet icke försvagade. Schneidaus och våra
fordna" jordstycken hade, sedan vi försålt våra derpå gjorda
nyodlingar, haft många egare. Vår gamla stuga stod dock
ännu qvar, ett minne af den första nybyggare-familjen vid
Tallsjön, ehuru den icke mera begagnades af ställets
dåvarande egare, som i trakten deraf låtit uppföra ett stort och
vackert boningshus. Aldrig kunde L. och jag gå der förbi,
utan att med rörelse blicka in genom de låga fönstren i de
nu tomma rummen, och tänka på de visserligen mödosamma,
men dock lyckliga dagar vi der upplefde. Med en bättre
lefnadsställning hade också följt sorger och bekymmer, hvilka
voro obekanta för nybyggarefamiljen, som efter dagens
slutade arbete glada samlades under det låga taket.
De flesta af min fordna norska församling hade nu
fått en egen prest ifrån Norge. Sörensen hade flyttat bort
derifrån, till en del af samma skäl, som sedan inverkade
på min flyttning från Chicago, och han hade nu tagit vård
om en amerikansk församling. Änuu funnos dock här flera
familjer, som icke ville lemna den biskopliga kyrkan. Sedan
verkliga prester ifrån Norge hit anländt, sökte jag ännu
mindre än förr att öfvertala dem till en förening med ett
annat religionssamfund, utan förhöll mig i afseende på
deras kyrkliga förhållanden så helt och hållet passif, att det
snarare kunde antagas, som befordrade jag de spridda
nybyggarnes återförening i den norsk-lutherska
kyrkoförsamling, som nu här blifvit organiserad. Men att drifva dem
bort ifrån oss, och att neka dem det presterliga biträde, de
såsom fortfarande i gemenskap med oss begärde, det hade
naturligtvis varit att af oss fordra för mycket; det kunde vi
icke göra, utan att handla förrädiskt emot vårt eget
kyrkosamfund och den sanning vi bekände. När derföre flera
af de norska familjerna i grannskapet af Tallsjön, (de få
Svenskar derstädes, som tillhörde någon kyrka, hade förenat
sig med församlingen vid Nashotah) hos biskopen anhöllo,
att jag en gång i månaden måtte besöka dem, så ansåg jag
min pligt vara, att gå deras önskan till mötes. Resorna till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
