Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
sig till lärare, görande allt för att han en gång skulle kunna
aflägga sin räkenskap med fröjd och icke med suckan, hade
blifvit knutet ett band af vänskap, som jag känner, att detta
afskedsord icke upplöst. Många namn skulle jag gerna här
önska nämna, icke af egna landsmäns allenast, men också
deras, som komne voro från andra sidan om fjällen, ibland
hvilka voro flera som läto det gemensamma
församlingsbandet blifva ett redligt brodersband, och som ännu i sista
ögonblicket jemte de förra, af kärlek, tillgifvenhet och
öfverseende visade mig så många prof, hvilka det nu är mig på
en gång både ljuft och bittert att återkalla i minnet. Skulle
någonsin dessa rader hinna fram till eder, J som ännu
församiens omkring det altare, från hvilket jag så ofta
välsignade eder i Herrans namn, så må de säga eder, att i
den fordna lärarens hjerta lefver ännu en tacksam välsignelse
öfver eder alla.
Dock afskedsordet från min egen församling var icke
det enda bittra jag hade att uttala, då jag lemnade Chicago.
Der var ännu en annan församling, som allt ifrån min
ankomst dit, räckt mig en broderlig hand, varit vår hjelp i
många brydsamma stunder, och utom hvilken jag icke skulle
egt den glädje, som så ofta vardt mig beskärd, att till
nödens och armodets boningar bringa tröst och undsättning.
Minnet är ännu lifligt af den sista gudstjensten, i hvilken jag
fick deltaga uti St. James’ vackra, herrliga kyrka, och af
det varma farväl, som då tolkades mig af den redlige,
trofaste embetsbrodern, hvilken samtidigt med mig kom till
Chicago, och till hvilken jag allt sedan dess stått i det
vänskapligaste förhållande, under vår mångåriga, nästan dagliga
sammanvaro aldrig en enda gång stördt af något missförstånd.
Och huru älskar icke tanken ännu, att dröja vid de
sista stunderna vi tillbragte vid Nashotah, — hos. honom,
som i det främmande landet varit oss en annan fader, —
och hos läraren och vännen, från hvilken vi aldrig skiljdes,
utan àtt hafva kommit till en klarare insigt om de ting, som
höra till Guds rike!
Och sedan, de sista veckorna på Amerikas jord, —
det hjertliga deltagande som mötte oss öfverallt, innan vi
afseglade från New-York, — en några få dagars
sammanvaro med vännen A. C. Coxe, — vårt sista farväl till
vännerna i Philadelphia, der vi rönt så mycken godhet och der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
