Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
619
liga i min ställning relativt till de svenska presterna och
deras verksamhet. Väl hade de ställt sig på en ståndpunkt,
som det icke var underligt att jag icke kunde gilla, då det
norsk-lutherska presterskapet, som i alla afseenden
fortfarande stod i gemenskap med kyrkan i Norge, icke kunde
gilla densamma; men i alla fall, de voro dock prester af den
svenska kyrkan; de svenska Utvandrarne funno det
naturligtvis rigtigare, att ställa sig under deras vård, än att
inträda i samfund med en kyrka, som bar ett annat namn
än Luthers; — min verksamhet såsom missionär ibland
dessa utvandrare syntes nu i visst fall obehöflig; det var
icke att begära, att dessa sednare i valet mellan den
biskopliga kyrkan och norra Illinois-synoden skulle ledas af
samma åsigter som jag; de hade nu fått sina egna prester:
skulle jag då, när det blef mig förnekadt att samverka med
det svenska presterskapet, motarbeta detsamma? Det
sednare var mig motbjudande, och hvarken kristendomen eller
någon af parterna hade deraf skördat någon verklig fördel.
Bäst var derför, att jag drog mig undan, dertill ännu mera
bevekt af de stridigheter, som i följd af ofvan antydda
förhållanden uppstodo, och hvilka stundom voro af den natur,
att fördragsamhet å min sida skulle hafva upphört att vara
en dygd.
Dock kanske gjorde jag orätt, som lät detta inverka på
mitt beslut, att återvända till Sverige. Visst är, att det
sedermera ofta har förekommit mig, som skulle ibland de
många misstag och felsteg här i lifvet, hvartill jag, ty värr,
gjort mig skyldig, det isynnerhet vara tvänne, för hvilka jag
mer än för några andra har att göra mig sjelfl¾rebråelse:
det ena, nämligen, att jag någonsin utvandrade till Amerika
— det andra, att, sedan jag der funnit ett hem och en
verkningskrets, jag åter utvandrade derifrån.
Det är med smarta jag finner mig hafva allför länge
dröjt vid minnena från min tidigare vistelse i Amerika, så
att jag här icke kan egna några blad åt de sista jag
medtog derifrån. De höra till de dyrbaraste jag eger.
Afskedsordet till den församling, med hvilken jag i så många år
lefvat i det förtroligaste umgänge, var det mest påkostande
afskedsord jag någonsin uttalat. Emellan mig och dem, som
under alla vexlingar, söndringar och kyrkliga oenigheter
fortforo att troget sluta sig kring honom, som de en gång valt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
