- Project Runeberg -  Minnen från Havet och Kriget /
2

(1872) Author: Johan Alexander Edgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

styrande sin färd genom insjöar och kanaler på den släta
sandgården, än kastade upp och ned af de farliga störtsjöarne
på den ojemna gräsmarken, der de stora hafven voro förlagda.
Ej långt från gården funnos några dammar. En af dessa,
den djupaste, der julklappar och marknadsgåfvor, för att icke
säga silfverskedar och annat af värde, understundom fingo
sin sista graf, hade också kuster med geografiska namn; och
dess yta pryddes ofta af ståtliga segel, isynnerhet då
lekkamraterna från prestgården och andra ställen förenade sina
flottor af segelbåtar med den inhemska. Det hände också att
man här försökte sin egen sjömannaskicklighet, då man begaf
sig af i mammas tvättkar, för att med detta jätteskepp
navigera den farliga oceanen, hvars djup man också, till skada
för sina kläder och sitt förtroende på högre ort, mot sin vilja
fick mäta med sin egen längd. Ännu vidsträcktare resor
gjordes på insjöns blanka vinteryta, der skridskon framgled
med förtjusande hastighet öfver haf och sjö.

Men ej allenast åt sjön och främmande länder stod
hågen — den stod också åt ett annat håll. Gossarne hade läst
Robinsons sjöhistoria; men icke den allenast, de hade äfven
läst historier om krig och hjeltedater, och dessa funno
genklang i deras unga hjertan. De nöjde sig således ej med att
vara sjömän, de måste också vara krigare. Med träskölden
på venstra armen och det täljda svärdet i högra handen
rusade de ofta mot hvarandra i vild berserkagång, tills sköld
och svärd krossades eller en och annan svullnad värkte.
Ibland utfördes striden på mera tidsenligt sätt, och lerkankar
eller snöbollar blefvo då de hvinande kulorna. Stundom
förenade man sina krafter och inqvarterade sig i de uppmurade
stenfästningarne på skogsdammens holme, i parken och
annorstädes, från hvilka man sedan gjorde väldiga ströftåg genom
skogarne och de närbelägna fälten. Hvarhelst man då
påträffade en samling af brännässlor anföllos dessa oftast i
antal öfverlägsna »ryssar» och nedhöggos utan pardon, tills man
stod der fullständig segervinnare på slagfältet. Dock iakttogs
den regel, att eho det vara må, som blef bränd under striden,
genast måste draga sig undan och anse sig besegrad.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:04:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnenhok/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free