- Project Runeberg -  Minnen från Havet och Kriget /
4

(1872) Author: Johan Alexander Edgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

största förvåning dörren öppnas och magistern inträder. Der
står han i rök och dam med mulen uppsyn. »Olydiga
pojkar! Hvad hafven J för er? Skolen J sätta eld på huset?»
Jo, jo, nu var det icke så godt att reda sig, och den dosis,
som följde, mot lusten att lukta på krutrök och annan rök,
var bitter nog att emottaga.

Men huru det gick, skolan blef på längden för
enformig och hemmet för trångt. Längtan att få som Robinson
se främmande länder och obebodda öar intog så småningom
den äldsta gossens — författarens — hela själ, tills hans far
och mor slutligen gåfvo sitt bifall till hans enträgna önskan
att få försöka sig på hafvet. Nu skildes våra
barndomsvägar, och min yngre bror, med hågen för studier föga
uppmuntrad, blef anställd på ett apotek. Sedan arbetade han
sig genom den privata skolan till studentexamen och blef,
efter tagen officersexamen och praktisk erfarenhet under
kanonens dån, löjtnant på ett af svenska arméens regementen.

Den första resan.



Som ett löfte blifvit gifvet, att jag skulle få försöka mig
på hafvet, började man vidtaga nödiga förberedelser till den
förestående sjöresan. Kläder syddes, sådana som jag aldrig
förr begagnat, och på allvar började man tala om hvad som
borde göras, för att skaffa mig plats ombord å något fartyg
i Götheborg. Ändtligen var allt färdigt. Ensam skulle jag
nu resa till den aflägsna sjöstaden och sedan på egen hand
bryta min bana. Kanhända, tänkte man hemma, tröttnar han
snart på försöket och återvänder hem; om icke, så är just
detta det rätta sättet att utbilda honotn.

Resan tog sin början, hemmet försvann ur sigte, nya
scener uppgingo för mina längtande blickar — Wenern med
sin fria horizont — undren vid Trollhättan och den lifliga
hamnen i Götheborg. Allaredan tyckte jag mig hafva börjat
förnimma en Robinsons erfarenhet, och afståndet hemifrån

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:04:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnenhok/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free