- Project Runeberg -  Minnen från Havet och Kriget /
9

(1872) Author: Johan Alexander Edgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

9

böljan. Bröstet häfde sig också likasom friskare, och hjertat
klappade lifligare midt bland dessa främmande, ständigt
vexlande scener, der vi nu befunno oss. Men snart fingo vi, som
nämnts, åter känna på det svåra höstvädret och åter drifvas
af storm och sjö.

Lat oss nu träda in i kabyssen och göra en påhälsning
der! Der sitter kocken, ej så särdeles nöjd med sin belägenhet.
Alla andra få vara med då det gäller, men icke han. Man
vågar ej en gång låta honom försöka sig till väders. Men,
då skymningen inbrutit, händer det emellanåt, att han på
egen hand vågar ett försök och befinner sig snart uppe i
märsen eller ute på klyfvarbommen, der han njuter en stund
af ombytet. Nog har han fullt upp att göra. Maten skall
alltid vara färdig på slaget och väl lagad. Så länge han
lyckas, är han hvar mans vän; ty intet är kärare åtminstone
i hvardagslag, än maten. Men en dag rullar fartyget och
arbetar i sjön, vattnet vill ej gerua stanna i grytorna, en liten
sqvätt då och då sqvalpar öfver — elden vill ej brinna rätt
bra, och kaffet kokar ej i tid. Ajaj! se der kommer en af
matroserna på besök till kabyssen. Hvad måntro den herrn
vill? — »Ar kaffet färdigt?» — Det var ej godt att säga nej
— men icke var kaffet alldeles färdigt ännu. Han kommer
in och börjar upplexa kocken, som försökt att göra allt han
kunnat för att icke besvika någons ljufva förväntan; och hvad
händer? Jo, icke nog med att kaffet ej vill koka, — då
fartyget slingrar till, sqvalpar litet af den efterlängtade drycken
öfver, och nu är det färdigt. Qvick som en tiger hoppar
matrosen upp och smäller till. »Jag skall lära dig att koka
kaffe», är den förklaring, som åtföljer den gripande
undervisningen; och säkert lärde sig , kocken mycket den gången i
kaffekokningsväg åtminstone!

Men bättre dagar voro i annalkande. Vinden blef
gynnande och kölen skar sin väg mot den efterlängtade stranden.
Ett fyrtorn kom i sigte och lotsbåten nalkades. Lotsen, den
välkomne gästen, stod inom kort på vårt däck; och med vanlig
skicklighet förde han oss snart in till den lugna fransyska
hamnen.

1*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:04:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/minnenhok/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free