Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Morlaii var icke en stor stad, men allt bar ett
främmande lands prägel. Den franska byggnadsstilen, den franska
vegetationen, de franska sederna, det franska språket, slamret
af träskor på gatorna, den katolska gudstjensten: allt var nytt
för mig, och allt hade nyhetens behag. Nu passade jag på
att se hvad jag kunde. Kaptenen gaf mig också rikt tillfälle
dertill. Sjelf följde han mig upp till den katolska kyrkan och
tog mig med sig uti den stora folkmassa, som hvimlade på
gatorna den dag, då Napoleon III kröntes till kejsare.
Fransmännen föreföllo mig vekliga och lättrörliga. Jag förundrade
mig bland annat öfver en ung man, som förestod en
arbetsstyrka vid hamnen. Några stockar, som vi lossat och ban
mottagit, hade en dag flutit utför elfven; och då mannen
hörde det, blef han mycket ifrig för en stund, tills han
slutligen började gråta högljudt inför sina underhafvande. Det
dröjde dock icke länge att hinna’upp och återföra den
förlorade timmerflotten. På kröningsdagen kunde man också
förmärka tillvaron af det gamla tygellösa republikanska element,
som för ej så länge sedan öfverdådigt rasat uti folkets sinnen.
Nästan hvarthelst man vände sig, mötte man patrullerande
soldater, som i alla riktningar tycktes genomkorsa
folkmassan och injaga respekt.
Julen nalkades emellertid, och jag underrättade mina
föräldrar, att de kunde vänta mig hem i Februari, om allt
ginge väl. Fartyget bereddes att anträda hemresan. Men
under de svåra stormarna hade bland andra äfven ett nytt,
starkt och välbygdt norskt skepp, som var ute på sin första
resa, gått förloradt ute på Atlantiska hafvet. Dess
besättning hade blifvit räddad af ett fransyskt fartyg och införd
till Brest. Vi, som nu voro de enda i hamnen, som skulle
gå till Norge, fingo den förmånen att återföra dit den
skeppsbrutna besättningen. Hvilket slående bevis på den sanning,
som bevekte min målsman att låta mig resa! Månne icke
Gud genom denna talande tilldragelse ville djupt inprägla hos
oss en sann förtröstan på Honom, som är mäktig att i
stormen bevara det svaga, som menniskor utdömt, under det det
starka, som de förlita sig på, måste, oaktadt alla bemödan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
