Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
staden och der fått löfte om sådan hjelp, som vi kunde vänta
af en för vinnings skull sjömännen bevågen »boardingmaster».
Dock fördröjdes företaget till det yttersta, tills vi en lugn natt
beslöto att sätta vår plan i verkställighet. Kaptenen, som
fått aning om, att flera af besättningen hyste sådana tankar,
tog nödvändiga försigtighetsmått. Den båt, som ännu ej var
upphissad, lades akter ut, och årorna upptogos. Kaptenen
sjelf, förste styrman och en vakt spatserade på däck.
Natten var så lugn och stilla, att hvarje ljud, hvarje hviskning
kunde horas. För min del hade jag dock beslutat att denna
natt göra ett försök, hvad det än måtte kosta; och
svårigheterna tjenade endast att sporra lusten.
Då vi att börja med icke kunde se någon möjlighet att
’aflägsna oss från det så väl bevakade skeppet, hvilket
dessutom låg ett godt stycke från land midt i tidvattnets starkaste
strömfåra, beslöto vi att taga det helt lugnt så länge och
gingo till kojs, för att hvila en stund efter dagens stränga
arbete. Snart somnade vi alla, och så förgick den ena
timman efter den andra. Jag vaknade först och gick sakta upp
på däck. Det var mörkt. En liten stund lyssnade jag noga
och kunde ej höra något annat ljud än vaktens enformiga steg,
der den spatserade af och an på däck. Hvar voro nu kapten
och styrman? Månne de stodo tysta på något ställe, der jag
ej kunde märka dem — eller hade de gått till hvila? Skulle
jag våga att tala med vakten? Om den ej vore emot vårt
företag, så skulle vi möjligen kunna komma åt båten. Utan
denna skulle vårt företag betydligt försvåras, ty att simma i
sådan ström, som der satte förbi skeppet, vore för mycket
riskeradt, och ingen båt från land kunde förmärkas. Vore
vakten emot oss, så skulle rymningen ännu vidare försvåras,
då vi en gång ådragit oss dess uppmärksamhet. Sålunda
resonerade jag en liten stund med mig sjelf, men slutligen
vågade jag försöket — jag nalkades mannen:
»Vakt! hvad lider tiden?»
»A, det är redan mot morgonen.»
»Hvad? är tiden så långt liden allaredan? Hvar äro
kapten och styrman? De hafva ju hållit dig sällskap i natt?!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
