Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
»Gubben gick in i kajutan för länge sedan; han sofver
godt nu, men styrman har nyss lemnat däcket. Jag vet ej
om han kommer ut igen eller icke!»
»Vakt! har du något emot att gifva mig och ett par af
kamraterna tillfälle att lemna skeppet?»
»Ska ni rymma?»
»Skulle du göra alarm, om vi skulle försöka det?»
»Nej, inte om ni kan göra det så tyst, att det ej märkes.»
»Godt! stå vid dina ord!»
Hastigt skyndade jag efter detta samtal ned i skansen,
ruskade på mina kamrater och sade dem hvad tiden led. Desse
tycktes nu vara för sömniga att tänka på våra förra planer
och ville ej gerna stiga upp; men slutligen gnuggades John
Blund ur ögonen, och de beredde sig för färden. Då vi nu
kommo upp på däck med våra knyten i hand, rådslogs om
bästa sättet att gå till väga. En af oss skulle i första
rummet så tyst och omärkbart som möjligt föra båten till
ankar-kettingen förut. Om detta blott lyckades; så vore första
steget taget. Om några minuter var båten på den bestämda
platsen, och utför ankarkettingen bar det af med den ene
efter den andre, tills vi alla voro ombord, den inberäknad,
som lofvat oss att återföra båten till fartyget. Vi satte utaf
från skeppet, men märkte, att vi ej hade några tullpinnar.
Nu beslöts genast att skaffa sådana, ty strömmen var ganska
stark, och det var nödigt att kunna ro af alla krafter. Jag
stack en åra in mellan brädgången oeh röstjernen, för att
sålunda hålla båten fast, medan en man skulle springa ombord,
för att skaffa de nödiga tullpinnarne; men strömmen förde oss
ut med stor kraft, så att årån brast och framkallade en stark
smäll, som genljöd i den tysta natten. Nu kommer väl
styrman på däck, — nu gör väl vakten alarm, blefvo de första
tankarne, och en oreda uppstod i båten. Somliga ville tillbaka
och sökte gripa tag i skeppet, andra icke. I denna stund
tänkte jag på de äfventyrare, om hvilka jag läst och föresatte
mig att, såsom de, hafva sinnesnärvaro i faran. Hastigt sköt
jag ut båten från fartyget och lugnet tycktes något återställas;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
