Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Då vi slutligen intagit vår last, seglade vi tillbaka till
Nuevitassidan och beredde oss för hemfärden. Vi hade fyllt
vattenlagret och höllo på att taga in litet ved, då jag under
det jag lade ned ett stycke af en trädstam, som jag burit,
kände ett skarpt stygn i venstra pekfingret. Först brydde
jag mig ej om det så mycket, ty jag tänkte, att det möjligen
kunde hafva varit ett törne eller något dylikt. Men då fin-,
gret började svullna och en olidlig värk i lederna, som
slutligen spridde sig upp till armbågen, inställde sig, blef jag
orolig. Kaptenen, som trodde det vara ett skorpionstygn,
tog mig genast i land. Svullnaden öppnades med en lancett,
och man bad mig plocka ett slags gräs, som växte vildt, göra
en gröt deraf och lägga på såret. Jag hade blifvit biten af
en giftig insekt; men detta gräs upphäfde giftets verkan, och
om några dagar var jag åter bra och såret heladt. Sålunda
växa alldeles vid sidan af de giftiga djuren de örter, som
tillintetgöra deras farliga bett, ett nytt spår af den allgode
och allvise Gudens närvaro i naturens rike.
Tidigt en morgon lättade vi ankar och kryssade oss ut
ur det trånga inloppet. Snart försvann Cubas kust ur sigte,
och åter gungade vi på tropikens mörkblå hafsyta. Men se
der! Hvad vill detta säga? Vattnet antager en ljusblå färg.
Vi se ned — och se, bottnens sand beströdd med sten eller
snäckor synes tydligt från relingen. »Kapten! grundt vatten!»
rapporteras det. »Ingen fara, min gosse, vattnet är djupt nog»,
blef svaret. Och tryggt seglade vi öfver Bahamabanken under
det bottnen väl kunde ses på betydligt djup genom det klara
vattnet.
Snart voro vi ute ur nordostpassaden och befunno oss i
den märkvärdiga Golfströmmen, som med stor hastighet löper
förbi Floridas kust mot nordost. Här roade vi oss med att
fånga flygfiskar, som funnos i ymnighet i det varma vattnet.
Det gick helt enkelt till på så sätt, att man lät en ljuslåga
kasta sitt sken på ett segel. Då fisken såg detta sken, flög
den mot seglet, föll på däck och togs sedan utan hinder; ty
så snart dess vingar torkat kan den icke längre flyga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
