Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
71
sig och hålla vapenöfningar. Landet hade rest sig i upprör
mot de norra fria staterna; och man gladde sig öfver att snart
genom krigets arm slå sig lös från sina främmande bröder i
norden och för alltid befästa sydstaternas omenskliga slafveri,
hvars berättigande man länge nog hört motsägas, och hvars
bestånd man med bitterhet sett hotas.
An tagas de norra staternas skepp i hamnen och än
frigifvas de. Det ena efter det andra skyndade sig ut. Vi
voro också glada att segla, då vår last var inne, och mot
Europa styrdes åter färden.
Då jag besökt det gamla hemmet uppe bland Wermlands
Qellar, gick jag in vid ångbåtsflottan och tjenstgjorde hela
sommaren såsom styrman ombord å ett af de större
ångfartygen, som gå kanalvägen mellan Stockholm och Göteborg.
På hösten reste jag till Stockholm och gaf der dels
sjelf lektioner, dels studerade jag, tills jag på vintern tog
navigationslärareexamen. Under tiden blef jag närmare bekant
med baptistförsamlingens utmärkte föreståndare och af honom,
efter det jag med välsignelse predikat några gånger,
uppmanad att egna mitt återstående lif åt evangelii förkunnande.
Detta tog mycket emot att börja med; men jag kunde från
den stunden icke undgå de ofta återkommande tankarne, att
det möjligen torde vara Guds vilja, att jag skulle egna mig
åt detta höga, ansvarsfulla värf. Dock ville jag ej så hastigt
afbryta min påbörjade bana, der jag nu hade fullbordat mina
studier. Jag ville åtminstone först genom händelsernas gång
pröfva hvad Guds vilja kunde vara.
På våren beslöt jag att besöka Amerika, der kriget nu
brann, och min bror tjenstgjorde på krigsskådeplatsen. Då
jag besökt Wermland, reste jag till Hamburg och köpte biljett
för öfverresan med ett segelfartyg.1 Denna min första resa
öfver Atlantiska hafvet såsom passagerare blef särdeles
angenäm. Först erbjöds mig på kontoret i Hamburg med största
välvilja, jag vet ej hvarföre, andra klassens biljett i stället
för tredje, som jag betalt; och vid resans början blef jag
bekant med den bildade kaptenen, som bjöd mig att äta vid
sitt bord, der eljest blott första klassens passagerare åto.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
