Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
blind, som i musikens tonverld söker glömma sin
mörka olycka, och som på hufvudstadens gator
ännu spelar sig till sitt bröd, kom ofta till henne,
van att ständigt blifva hulpen. En gång kom han
ock, då tog hon honom med sig in till sitt piano
och spelade der för honom ett par stycken så
länge, tills han kunde återgifva dem på sin fiol. —
Värdet af en gåfva ligger ej i gåfvan sjelf; det
ligger i den prägel, som hjertat satt derpå, och
denna prägel bar allt, som gafs af hennes hand.»
»Sådan var hon mot alla, mot kamrater och
vänner, och hennes vän blef äfven den okände,
om nöden tryckte hans skuldror. Hennes hjelp¬
samhet och goda hjerta var så allmänt bekant
öfver hela vårt land, att det ofta förorsakade henne
obehag. I hennes gömmor har man träffat bref
från alia rikets delar, som anropade hennes bistånd
ofta med den mest komiska godmodighet. — Ett
bland dessa är från en ung gymnasist i södra
Sverige, som kanske aldrig sett henne, men som
likväl ber henne för all del låna honom hundrade
riksdaler, för hvilka han satt sig i skuld, och
hvarom han ej vågade underrätta sin förmyndare.
Han skulle blifva myndig om fem år, då skulle
han nog betala henne. I ett postscriptum ber den
unga lärde henne, att för allt i verlden ej rekom¬
mendera brefvet, ty ett sådant bref till honom
från Stookholm skulle väcka alltför mycket upp¬
seende. Hvad afseende hon fästat vid detta oskyl¬
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
