16 då frågan riktades till mig: »Har pastorn hört, att Elsa Brändström ligger sjuk i fläcktyfus i Sibirien?» Det är ett underligt sammanhang i allt. Skulle verkligen min längtan att få möta Elsa Brändström så snabbt gå i uppfyllelse? Den 19 april kommo vi till Pensa, fröken Brändström, ingenjör Kleberg och jag. Såsom representant för Ryska Röda korset medföljde fröken Kazem-Bek. Med henne hade jag sammanträffat redan under mitt krigsfångearbete i Tyskland. Hon var en av de tre rödakorssystrar som hösten 1915 utsänts från Ryssland för att besöka landsmännen i de tyska och österrikisk-ungerska krigsfångelägren. Den mest kända av dem var generalskar; Ekaterina Samsonowa, maka till general Samsonow, vars tragiska öde vid de masuriska träsken hösten 1914 hör till de mera märkliga händelserna under världskriget 1914—1918. Hans armé tillspillogavs under kampen mot Hindenburg, hela truppavdelningar sjönko ned i träsken, och själv tog Samsonow sitt liv. Generalskan Samsonowa anmälde sig som rödakors-syster och valde Ostpreussen i förhoppning att under färderna där kunna finna sin makes grav. Vid olika tillfällen gjorde hon förfrågan hos ortsbefolkningen på platser där striderna gått fram, och hennes bemödanden blevo krönta med framgång. Hon möter en dag några personer som berätta att det i närheten fanns några offi-cersgravar. En av bönderna tar fram en medaljong som han visar generalskan. Hon öppnar den och ser miniatyrporträtten av sig själv och sin son. Så var all ovisshet borta. När hon om några månader far åter till Ryssland, ombesörjer hon att hennes makes stoft också fick komma hem. Under denna hemfärd ägde en minnesgudstjänst rum i ryska kyrkan vid Birger Jarlsgatan 98 i Stockholm.