17 Vårt arbete i Pensa underlättades i väsentlig grad tack vare fröken Kazem-Beks välvilja. Hennes personliga inflytande och kontakt med myndigheterna gav från allra första början en synnerligen god start åt vår expedition. Vi möttes vid stationen av guvernör Ewreinoff och kommendanten, överste Kulpinskij. Även militärbefälhavaren och polisprefekten voro närvarande. En rådplägning ägde rum, och de önskningar som av oss framställdes blevo beviljade. Under ledning av militärbefälhavaren besågo vi därefter de baracker som höllo på att uppföras för omkring 5000 krigsfångar. De hade ett högt och dominerande läge ett stycke utanför staden och voro i det närmaste färdiga. Det var mindre baracker, avsedda vardera för omkring 200 man, vilket måste anses betydligt mera hygieniskt än när, som ofta är fallet, stora baracker rymmande bortåt 600 man byggas. Som genomgångspunkt för krigsfångetransporterna var Pensa av alldeles särskild betydelse. I Pensa företogs nämligen läkarundersökning och gruppering av krigsfångarna. Större eller mindre avdelningar blevo sända till de platser, som hos militärmyndigheterna rekvirerat arbetshjälp. Då i Pensa den ena krigsfångetransporten avlöste den andra i en oavbruten ström, måste det helt naturligt ordnas med tillräckliga utrymmen för inkvartering av de krigsfångar som ej genast kunde befordras vidare, och det var för detta ändamål de nya barackerna hade uppförts. Det måste också finnas ett ej så litet antal krigsfångar för att fylla behovet av arbetskraft i själva staden Pensa och dess närmaste omgivning. Innan de nya barackerna kunde tagas i bruk, fick en gammal kasern göra tjänst. 2 — Så minns jag Elsa Bründslröm.