26 nen. Det ena sjukhuset hade plats lör 62 patienter, det andra för 50. Vi sammanträffade här med ytterligare ett par österrikiska läkare, dr Emil Zak och dr Richard Taussig, den förre docent i Wien och tillfångatagen i hörjan av september 1914 vid Lemberg, den senare till fångatagen i mars 1915 vid Przemysl. I Pensa hade dr Emil Zak varit sedan i början av februari 1915 och dr Richard Taussig sedan mitten av april. De gladde sig mycket över vårt besök. Krigsfångenskapen kände de ej så tryckande, ty de hade ofta tillfälle att gå in i staden och fingo även besöka sina kollegor ute vid Pensa II. Det blev tillfälle att möta ännu ett par österrikiska läkare och att rådgöra med dem. Det var dr Zdenko Foustka från Kladno vid Prag, tillfångatagen i september 1914 vid Rawa Russka i Galizien, och dr Stefan Smetana från Olmüts i Mähren, regementsläkare vid 18:de fältjägarebataljonen och tillfångatagen på samma ställe som dr Foustka dagen före honom. Vi kommo överens med dr Foustka och dr Smetana, att de och deras ryska kolleger skulle å patienternas vägnar utkvittera de uniformer och skodon som vi lovade att om några dagar sända dit. Totalintrycket vid mötet med krigsfångetransporterna i Pensa II var i allmänhet myckel beklämmande. Många av krigsfångarna voro människospillror, märkta av oerhörda umbäranden. Invalidernas antal var stort. Påfallande var det emellertid att disciplin och soldatanda syntes finnas kvar. Det gjorde ett oförgätligt intryck, då krigsfångarna efter att ha fått iföra sig nya uniformer kommo fram och gjorde stram honnör. Man märkte att de nu kände sig ha åter blivit verkliga soldater. Följande episod redan vid starten i Pensa visar, hur praktisk och snabb att tillvarataga möjligheterna Elsa