27 Brändström var. Det gällde för oss att genast anskaffa ett magasin. Från svenska legationen i Petrograd hade nämligen kommit tretton järnvägsvagnar med uniformer, skodon och andra förnödenheter för krigsfångarna. Vi måste ha dessa saker så nära, att de i all hast kunde utdelas. Ty en del transporter stannade ju mycket kort tid. Därför var det också omöjligt att magasinera sakerna i själva staden Pensa på två kilometers avstånd från mötes platsen. Men i Pensa II fanns intet som helst förvaringsrum. Hur skulle vi nu göra? Läget såg ut att vara hopplöst. Elsa Brändström fann en utväg. Hon vände sig till kommendanten, överste Kulpinskij. Denne konfererade med den ryske överläkaren i Pensa 11 och fick upplysning om att en av de 18 sjukvårdsavdelningarna i Pensa 11 stod tom. Överste Kulpinskij förband sig att omedelbart låta flytta bort sakerna till järnvägsvagnar, för den händelse sjukvårdsavdelningen skulle behöva tagas i bruk. På detta villkor ställde överläkaren avdelningen till Böda korsets disposition. Det var gång på gång som Elsa Brändström i Pensa genom sin rådighet och mången gång djärvhet lyckades reda upp besvärliga situationer. Då magasinsfrågan nu var löst, begärde Elsa Brändström hos legationen i Petrograd att få omgående ännu ett järnvägståg dirigerat till Pensa samt för kontant utdelning till krigsfångar 50.000 rubler. Redan den 8 maj var de första tretton järnvägsvagnarnas innehåll förbrukat. Det var hastig åtgång på allt. Den nya sändningen hade ännu ej hunnit komma från Petrograd. Det blev några dagars orolig väntetid. Emellertid hade Elsa Brändström även tagit en eventualitet som denna med i beräkningen. Hon hade redan strax i