38 Då jag våren 1916 före avresan till Pensa blev uppkallad till överprokuratorn för den ryska synoden, Alexander Wolshyn, överlämnade han till mig från synoden såsom erkänsla för arbetet bland de ryska krigsfångarna i Tyskland ett exemplar av Ostromirevangeliet. Synodens alla medlemmar hade skrivit in sina namn. Det exemplar jag fick mottaga var bundet i praktband och inlagt i ett etui med iS :t Görans strid med draken i guldbrokad. Vi hade stort gagn av Ostromirevangeliet. Det öppnade många till synes slutna portar. Jag minns särskilt i Tjem-bar, där Elsa Brändström sökte få kontakt med ett par krigsfångar, som höllos under sträng bevakning. Vi vägrades tillträde. Med den karakteristiska glimten i ögal viskar hon till mig: »Fram med bibeln, pastorn.» Det var inte längre till vårt hotell än att jag hastigt kunde hämta den. Vårt mål blev uppnått.------------- Emellertid försvann Ostromirevangeliet under oktoberrevolutionen 1917. Bolsjevikerna använde en lid svenska legationen för marinsoldater. Om Ostromirevangeliet hamnat i elden eller om del finns någonstans är svårt att avgöra. Alla efterforskningar ha varit resultatlösa. När jag delgav Nathan Söderblom min sorg sade han: »Ostromirevangeliet har gjort sin tjänst. Det kommer nog tillrätta någon gång, men då lever måhända inte vi. Det bör då bli Carolina Redivivas tillhörighet.» Oförgätligt förblir besöket i Saransk. Ty detta besök förde oss även i kontakt med rysk kulturhistoria. Denna lilla stad återkallar nämligen i minnet namnet på en av Rysslands främste litteraturkritiker, Vissarion Grigorje-vitj Bjelinskij. Det var i Saransk som Bjelinskij växte upp och hade sitt hem — han föddes 1810 på Sveaborg, .där fadern en tid var militärläkare och familjen då vista-