37 blick, och nian förstod att han led obeskrivligt i sin isolering. Men även här lyckades Elsa Brändström liksom förut tillsammans med dr Ali Riza i Pensa att för några ögonblick få svårmodet att vika och bringa åstad ordlös gemenskap. I Goroditje fanns ett tjugotal officerare, alla österrikare och tillfångatagna vid fästningen Przemysls fall. De hade länge planerat att organisera orkester och sångkör för lägret men hade ännu inte fått myndigheternas tillstånd därtill. Under det samtal vi hade med läger-kommendanten före vår avresa förklarade han sig villig att ge denna tillåtelse. För att komma till Goroditje måste man färdas omkring tre svenska mil med häst från stationen Kanajowka. I därvarande ryska by mötte vi en kvinna vars ende son stupat i kriget. Han var blott sexton år gammal och hade utan föräldrarnas vetskap begivit sig till fronten. Så kommer en dag ett Georgskors och meddelandet att sonen stupat. Georgskorset förvarades nu i ikonen, helgonbilden. Modern tog fram korset och visade det under tårar för oss, i det hon sade: »Jag vill ha Georgskorset i ikonen, ty jag vill leva i den tron att min son nu är hemma hos Frälsaren.»----------------- »Tag med Ostromirevangeliet, pastorn, vem vet, det kan bli oss till hjälp» yttrade Elsa Brändström vid avfärden till Pensa. Här må därför några ord nämnas om denna kyrkslaviska handskrift, som diakonen Grigorij präntat år 1056 på uppdrag av den novgorodske ståthållaren Ostromir. Texten, som omfattar 294 pergamentblad, är försedd med konstnärligt utförda bilder av evan-gelisterna Markus, Lukas och Johannes. Ostromirevangeliet utgavs i faksimile åren 1883 och 1889. Det skattas i hela den slaviska världen mycket högt och är av stort språkvetenskapligt värde.