ELSA BRÄNDSTRÖM OCH NATHAN SÖDERBLOM Att föra Röda korset och kyrkan närmare varandra har blivit en alltmera målmedveten strävan. Söndagen den 17 februari 1935 talade H. K. H. Prins Carl i Stora Tuna kyrka om denna uppgift. Han yttrade bl. a.: »Ärkebiskop Söderblom, vars mäktiga personlighet och livsgärning är väl känd av varje svensk, förklarade mer än en gång både offentligen och för mig personligen, att Röda Korset genom sin absoluta neutralitet och opartiskhet, sin utövande människokärlek även utöver de nationella gränserna och sitt stora anseende borde vara en klassförsonande och folkförsonande makt på jorden. Han uppmanade också alla att stödja Röda korset, och det var närmast hans tanke jag upptog, då jag för ungefär ett år sedan i min egen menighetskyrka i Östergötland talade för ökat samarbete mellan Kyrkan och Röda korset, en tanke som redan på många håll burit frukt och här i dag på ett så anslående sätt förverkligats. — Ja, ärkebiskopen hade rätt, de passa väl samman, kyrkan och Röda korset. De ha många beröringspunkter, och dessa bli allt flera i den mån Kyrkan icke blott predikar utan även, såsom numera också sker, utövar människokärlek.» Det är ingen överdrift att säga att det är Elsa Brändström som i väsentlig grad bidragit till det lyckliga förhållande Prins Carl här berör. Det program för andlig vård bland krigsfångarna som Nathan Söderblom skis