64 omgivning söker tyvärr alltför ofta påverka det därhän, att det icke får skilja sig från omgivningen. Man vill omskapa det till en av de tusentals dussinmänniskor, som enligt kälkborgerlig uppfattning kunna leva sitt liv utan alla risker. Nej, låt barnet och sedan ynglingen eller den unga flickan verka och arbeta inom sitt eget område, även om det faller utanför det alldagligas ram. Lär barnet att våga något i livet. För stor försiktighet hämmar oändligt många flera människor i deras utveckling än för stor självtillit och dumdristigt övermod. Lär barnen redan tidigt förstå att världen hör den starke till. Låt det pröva sin förmåga på ett arbete som tvingar det att spänna alla kroppsliga och andliga krafter till det yttersta Låt barnet uppleva glädjen att känna sin förmåga växa efter varje verkligt svår kamp. Då blir det en lycklig människa. Uppfostran skall alltså icke skapa något nytt utan endast utveckla det individuella i varje barn. Självsvåld och tygellöshet måste naturligtvis bekämpas på samma gång som man lär barnet att anpassa sig efter och finna behag i de yttre former som äro en förutsättning för ett harmoniskt liv. Jag tror att ett barn endast på detta sätt kan växa upp till en lycklig, stark och helgjuten människa. En lycklig människa har ett starkt självmedvetande, som dock icke hindrar henne från att känna sin egen begränsning såväl uppåt som nedåt. En lycklig människa har en självdisciplin som hjälper henne att rida och tygla livets häst och att icke låta sig nedtrampas av honom. Självdisciplin innebär i viss mån självbehärskning, men icke i sådan grad, att man tål allt och finner sig i