63 vi försöka tillägna oss just denna lojala egenskap att alltid tro det bästa, som är så utpräglad bos barnen. Då vi upptäcka ett negativt drag hos ett barn, borde vi söka dess positiva motsats. Och då skulle vi finna, att många s. k. fel blott äro missriktade dygder. Är icke fräckhet en missriktad djärvhet, girighet en missriktad sparsamhet och slöseri en missriktad givmildhet? Hur lätt är det icke för en vuxen som har inflytande över barnet att rätta till detta! Om vi uppriktigt bemödade oss att vidmakthålla och utveckla de många positiva dragen i barnets karaktär, så skulle antalet lyckliga människor omkring oss bli större. De flesta vuxna människor ha en helt annan inställning till arbete än barn. Många betrakta arbetet som ett tvång för att kunna uppehålla livet — som något nödvändigt ont, vilket man ej kan undgå. Visserligen måste vi arbeta för att kunna leva, men arbetet får därför icke uppfattas som en tyngande börda. Tag barnet som föredöme härvidlag. Får ett barn sköta sig själv, så finnes det knappast en flitigare arbetsmyra. Man kan ej undgå att förvåna sig över barnens arbetsförmåga och uthållighet, naturligtvis blott i fråga om arbeten som de kunna göra och själva valt, d. v. s. arbeten som utgöra ett naturligt led i deras utveckling. Genom en fullständigt felaktig handledning från de vuxnas sida bringas barn snart därhän, att de sorgligt nog komma att dela de vuxnas åsikt om arbete. Hur orätt är inte detta! Finns något intressantare och mera uppfriskande än arbete? Ett av de största brott som vi kunna begå är att förkväva ett barns naturliga verksamhetslust. Barnet visar ofta utpräglad självständighet och eget initiativ. I enlighet med sin naturliga läggning vill det leva sitt eget liv såväl i lek som i arbete. Men ett barns