ETT VITTNESBÖRD FRÅN NEUSORGE Några episoder — ur dagboksanteckningar — ha här lämnats från Elsa Brändströms krigsfångegärning. Bättre penna än min kommer att skildra hennes storslagna efterkrigsarbete under tre decennier. Det är ingen överdrift alt kalla Elsa Brändström en helgongestalt i vår moderna tid. Strålglansen kring hennes person kommer aldrig alt mattas. Av särskild vikt är alt stanna inför den betydelse Elsa Brändströms minne äger, när det gäller återuppbyggnadsarbetet efter det sista kriget. Denna betydelse har på ett vältaligt sätt tolkats av en av Tysklands mera bemärkta filantroper, fru Berta Schmidt-Bichelmann, som vid skilda tillfällen besökte Neusorge och tog del av arbetet där. I en minnesteckning över Elsa Brändström skriver hon: »Nu då millioner människor sakna tak över huvudet är ej liden inne att resa monument. Men skulle den liden åter komma, ja, kära landsmän, låt då vår allra vackraste park prydas med en bildstod av vår ädla syster Elsa, välsignande de tyska barnen, ett monument av den art som ägnats Pestalozzi — barn med bön i blicken fylkande sig kring sin välgörare. Elsa Brändström är ett exempel på hur en enskild, en enda människa, blir i stånd att genom en insats som är överväldigande, omsätta i praktisk gärning allt ljus och liv som hjärtat rymmer. För alla kvinnor är hon en