KRITISKA SITUATIONER I KRIGSFÅNGEARBETET Pater Schmidt var en av de katolska präster, som i Sibirien under världskriget 1914—1918 utförde en synnerligen betydande både humanitär och kyrklig gärning. Jag sammanträffade ofta med honom, och givetvis stod han i ständig kontakt med Elsa Brändström, som genom svenska legationen uppehöll förbindelsen med hans hemland och därigenom möjliggjorde för honom ett mera effektivt arbete. Ofta uppstod i vår gärning bland krigsfångarna mycket kritiska situationer. En av de mest allvarliga var då i Krasnojarsk pater Schmidt och några hans kamrater blivit dömda till döden. Det var Elsa Brändströms rådig het och djärvhet som åstadkom att dessa krigsfångar räddades till livet. Bland de gäster som ofta besökte Neusorge var pater Schmidt. Tacksamheten drog honom dit. Man talar ofta om minnen som blekna. Men detta kan icke sägas om händelserna i Sibirien. När Elsa Brändström och pater Schmidt möttes på Neusorge, kom samtalsämnet alltid in på krigsfångeåren, som då städse på nytt återupplevdes i all sin ursprungliga intensitet. Både general Brändström och hans dotter hade upprepade gånger den svåra uppgiften att söka rädda dödsdömda och att förbättra förhållandena för de krigsfångar som befunno sig i de s. k. strafflägren, i vilka behandlingen var synnerligen hård. Ett sådant straffläger —