73 Krasnaja Rjetjka — låg i närheten av Vladivostok. Både rikstyska och österrikiska officerare voro internerade där. Ej så få av dem hlevo genom Elsa Brändströms ingripande överförda i vanliga krigsfångeläger. Mitt besök i Krasnaja Rjetjka i oktober månad 1917 förde med sig, alt jag måste resa till Wien. Det hade länge pågått underhandlingar mellan krigsministerierna i Wien och Petrograd om utväxling av två högre österrikiska officerare i Krasnaja Rjetjka och den ryske prosten Rishkoff, som i rannsakningsfängelset i Wien bidade en mycket sträng dom. Han var anklagad för högförräderi mot habsburgarne. Ryska synoden hade gjorl stora ansträngningar att få prosten Rishkoff frigiven. Genom överprokuratorn hade jag å synodens vägnar blivit ombedd att söka få ett personligt sammanträffande med prosten Rishkoff. Det kan nog för mången synas säreget, att man för en så speciell sak som denna gör en extra resa från Ryssland till Österrike. Men den som känner vägarna och metoderna i krigsfångearbetet resonerar icke så. Ty ofta kunde rent tillfälliga uppgifter visa sig vara medlet all öppna portar, som eljest skulle förbli slutna. I fallet Rishkoff stod ju den mäktiga ryska synoden bakom. Den skulle kunna för oss bli till stor hjälp i kommande krigsfångevård i Ryssland. Det visade sig också, att efter resan till Wien voro möjligheterna att bemästra de kritiska situationerna i krigsfångearbetet större. Jag behö ver knappast nämna att Elsa Brändström var mycket intresserad av denna resa och fann den nödvändig. Det var ingen lätt uppgift jag fått på min lott. Att söka komma i kontakt med personer, över vilka dödsdomen svävade, hörde till det mest påfrestande under hela krigsfångearbetet. Vad prosten Rishkoff beträffar