76 nämna alt Heliga synoden gjort en förnyad hänvändelse till vederbörande myndigheter. Vårt samtal varade ungefär en kvart — så slöts åter fängelseporten. Blicken jag mötte vid avskedet följer mig än. Den var som ett jagat villebråds. En atmosfär av död slår emot en, då man går över tröskeln till ett sådant fängelse, och man tycker nästan man har döden i hälarna ett långt stycke sedan man lämnat fängelset. Erfarenheten har varit densamma från alla liknande besök under krigsfångeåren. Vad hade då prosten Rishkoff gjort? Förbrytelsen var — sades det — av politisk art. Enligt Alexander Wolshyn och sagesmännen i Ryssland var prosten Rishkoff en ädel personlighet och utan skuld. Enligt österrikarna var han en politisk agitator, som bland tjeckerna bedrivit slavisk propaganda och konspirerat mot habs-burgarna. Det var alltså panslavismens idé som här skymtar. I alla tider har Ryssland haft en särskilt markerad intressesfär bland sydslaverna, och varje rysk ämbetsman på Balkan har städse varit strängt övervakad av den habsburgska monarkien. Hur omfattande och allvarsam prosten Rishkoffs spionerisak varit, ligger givetvis utanför min kompetens att bedöma. Ett vet jag emellertid — att krigspsykosen i ej ringa grad bidragit till att förstora det hela. I Sibirien nådde mig meddelandet, att den av ryska synoden föreslagna utväxlingen av två österrikiska officerare från straff lägret i Krasnaja Rjetjka mot att prosten Rishkoff blev benådad och frigiven verkligen kommit till stånd.