91 farit vidare med henne. Hon lar avsked av oss med vänliga och uppmuntrande ord, och vi trycka ännu en gång hennes hand. Med högburet huvud gå vi genom gatorna. Vi ha åter fått bekräftelse på att det ännu finns människor, som känna med och kämpa för oss. Vi veta åter, att man inte glömt oss därhemma. Över allt detta äro vi obeskrivligt glada. Vi stå i en outplånlig tacksamhetsskuld till syster Elsa för att hon ständigt så osjälviskt offrat sig för oss.