93 för viktigi, att tyskar från olika trakter lärde känna varandra. Liksom syster Elsa värdesatte alla lika, oberoende av härstamning, sökte hon städse och avsiktligt utjämna alla sociala skiljaktigheter. Hur detta gick till var lättast att iakttaga vid måltiderna. Borden äro prydligt dukade på en öppen, luftig terrass i skuggan av en väldig, urgammal ek. Då klockan vid ingången till kurhuset ringer, samlas alla kring borden. Ingen rangordning gäller och ingen har någon på för hand bestämd plats. Man vet ofta inte vad ens närmaste bordsgranne heter eller vad han har för titel eller yrke. Men detta inverkar ej på den kamratliga stämningen. Alla tänkte på att del varit likadant under den svåra tid de hade gått igenom, en lid, som utplånat alla klasskillnader och fört dem tillsammans endast i deras egenskap av människor. Nu bäras skålar och tallrikar in. Serveringen går ljudlöst och snabbt, och utan allt jäkt skynda husets damer mellan bordsraderna. Var och en av dem har ständigt ett vänligt ord för alla och ett leende i blicken; det är ett utmärkande drag för syster Elsas alla medhjälpare. Grevinnan Uexküll, hemmets föreståndarinna, utför precis samma arbete som alla andra anställda, och syster Elsa - alla kalla henne så — är ivrigast av alla, när del gäller att arbeta. Detta är dock ingen nyhet, ty ingen av kamraterna har under de sex åren i Sibirien sett henne annorlunda. Själv har syster Elsa döpt sin anstalt till »arbetssanato rium». i varje rum ha ordningsregler anslagits. Häri heter det bl. a.: »Marienborn är varje krigsfånges egendom. Det är självklart, att envar frivilligt åtager sig att söka för