106 ket. Och så blev det också åren igenom. Flickan, som nu är tjugo år, tänker med rörande kärlek och tacksamhet på sin syster Elsa, som gav henne ett hem och blev en mor för henne. Hon hade inte alls kunnat tänka sig livet utan syster Elsa, som för henne är det käraste och bästa i hela världen. Syster Elsa är inte mindre avhållen av den hurtiga blonda Inga. Vad hon en gång fick lära i Neusorge har sedan burit rika frukter. Hon ägnade sig som kinder-gartenlärarinna åt den tyska ungdomens fostran och blev en intresserad ledarinna i »Bund deutscher Mädchen». Hon tackar syster Elsa med följande ord, som skulle kunna gälla både som en bekännelse och ett livsprogram: »Jag har under de gångna åren träffat många människor, som på grund av sina karaktärsegenskaper och sin inställning till livet framstått som efterföljansvärda exempel. I hemlighet har jag beundrat dem och sökt att likna dem. Men dock finns det blott en personlighet, som jag sett upp till med gränslös beundran och kärlek. Det är syster Elsa. För barnen i Neusorge var hon i alla avseenden ett exempel, och därför nästan avgudade vi henne. På grund härav ha vi alltid försökt göra henne heder. Då det gällt något svårt beslut, har jag tänkt så här: 'Hur skall jag göra för att syster Elsa skall gilla det? Hur skulle hon själv ha handlat i detta fall?’ — Med sitt soliga, goda väsen och sina omsorger om oss gjorde syster Elsa tiden i Neusorge till den härligaste vi upplevat. Jag tror, att de som fått uppleva en så lycklig barndom som vi ha fått en positiv inställning till livet. Trots alla oundvikliga svårigheter komma de att ha det goda och sköna för ögonen. De finna härigenom ständigt ny kraft och komma därför att segra i kampen för tillvaron. Jag tror vidare, att vi alla ärligt vilja bemöda oss att ge de