107 barn, som vi skola uppfostra, en lika rik och lycklig barndom, som vi själva haft. På så sätt känner jag syster Elsa, och så skall bilden av henne ständigt leva inom mig. Mitt tack till henne skall vara att söka leva efter den förebild hon gav oss. Hon citerade ofta sjäh ett uttalande av sin stamfar, som härstammade från Nieder-Sachsen, senare senator och borgmästare i Hamburg. Det lydde: ’En människas värde ligger ej i hennes ord utan i hennes handlingar.’» Så fanns där en blond, blåögd pojke från Hamburg vid namn Karl, en envis och självmedveten, äkta nieder-sachsisk typ. Att niedersachsarna voro styvsinta och självgoda men också trogna och pålitliga hade redan Karl den store fått erfara. Denne pojke kom efter faderns död som stambarn till Neusorge. Han berättar, att han kommit dit som en »bitter och inbunden pojke, lika stor latmask hemma som i skolan», och att han i en annan omgivning säkerligen skulle ha utvecklat sig i en allt annat än gynnsam riktning. Mycket allvarligt tillägger han: »Syster Elsa och Neusorge ha räddat mig och gjort mig till en annan människa.» All hans bitterhet försvann under den glada ungdomstiden, och under alla de otaliga vänskapliga slagsmål, som ju pojkar ej kunna leva ulan, hade han tillkämpat sig en erkänd ledareställning bland pojkarna. Han kunde därför inte begripa, varför lärarna skulle ha mer alt säga till om på Neusorge än han själv. Men en gång fick hans tro på sin egen överlägsenhet en allvarlig knäck och detta därtill av Bubi, »murmeldju ret», en pojke, som tillhörde hans egen »familj». Bubi hade fått detta utmärkta namn på grund av sitt sätt, i det att han helt enkelt varken hörde eller såg något, som ej passade honom. Om han undantagsvis någon gång svarade på en fråga, så skrattade alla i hela slottet. Senare