120 det förhärskande otroliga slarv och låtgå-systemet i förening med de politiska omvälvningarna skapade missförhållandena. Elsa Brändströms stora framgång berodde på att hon var en ovanligt modig kvinna, rejäl, samtidigt klok, energisk och full av charm. Inga strapatser kunde knäcka henne, och hennes glada lynne smittade alla. Så hade hon en underbar förmåga att uppmuntra fångarna, att få dem att fatta nytt livsmod. Hon tjänstgjorde också som flygande delegat och hann med att besöka många läger. Vi andra delegater hade ju våra distrikt att sköta. Första gången vi tillsammans besökte ett krigsfångeläger står ännu efter 30 år outplånligt inristat i mitt minne. Glädjen i lägret blev dubbelt så stor när de fingo veta att syster Elsa var med. Hon kom direkt från Tyskland, och i sin anteckningsbok hade hon hälsningar från anförvanter till fångarna. Ibland halade hon upp ett kuvert eller ett litet paket ur sin rymliga väska, och för alla fanns det uppmuntrande ord och ett glatt leende. Höjdpunkten nåddes när vi kommo till det primitiva sjukhuset med ett 50-tal sjuka. Det var långt lidet på dagen. Vi hade inspekterat barackerna, delat ut pengar och en del kläder och tagit del av fångarnas bekymmer. Själv var jag trött, då det varit omöjligt att sova mer än ett par timmar natten innan och då i sittande ställning i en skakande 3-klasskupé. Jag såg att Elsa Brändström började se trött ut och försökte påskynda det hela. Tyvärr saknar jag förmåga att beskriva det djupa intryck sjukhusbesöket gjorde. Här var hon verkligen Sibiriens ängel, som krigsfångarna kallade henne. Utanför ingången stannade två trötta delegater med uppvaktning. Dörrarna öppnas, och vi träder in i den