119 ett stort sjukhus därute påträffade Elsa Brändström de första sårade tyska krigsfångarna. Detta blev vändpunkten i hennes liv. Hennes rättframma sinne upprördes djupt av de skriande missförhållandena, den förfärliga smutsen och ohyran, den meningslösa brutaliteten, föraktet för människovärdet, korruptionen och indolensen. När Sverige 1915 blev ombett att gripa in för att lindra nöden bland centralmakternas fångar i Ryssland och bland de ryska i Tyskland, startades den storartade hjälpverksamheten under Svenska Röda korsets ledning. Elsa Brändström blev här självfallet en av de första delegaterna. Några siffror ge ett begrepp om vilken väldig omfattning denna hjälp fick. Till Ryssland utsändes under årens lopp närmare ett 80-tal rödakors-delegater och fr. o. m. 1917 över ett 100-tal B-avd.-delegater, de senare till civilfångarnas skydd. 1016 järnvägsvagnar från Tyskland och Österrike, innehållande beklädnadspersedlar, filtar, medikamenter, krigsfångepaket m. m. transporterades gratis genom Sverige till Ryssland och fördelades där av oss rödakorsdelegater. Från en hjälporganisation i Kina vidarebefordrades giss-ningsvis minst 400 vagnar. Över 26,000 av krigets mest beklagansvärda offer, invaliderna, blevo genom svenskt initiativ utväxlade. Många av oss komma säkert ihåg invalid tågen med sina människovrak. Ryssarna lillfångatogo 2,6 milj, och tyskarna 2,9 milj, man. Svenskarna i allmänhet ha nog svårt att göra sig en föreställning om det hårda livet i Ryssland, särskilt under de laglösa revolutionsåren. Regeringen byttes alltför ofta, och vi delegater fingo sitta emellan. Kamraterna Sven Hedblom och John Kleberg ledo hjältedöden — de mördades. 1 grund och botten var det ryska folket ej fientligt inställt mot krigsfångarna. Men