Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag kände leda vid detta lif, som jag nu fått
smaka på.
Jag kunde icke somna, men kände mig slutligen
såsom bedöfvad. Under ett par timmar lyssnade jag
omedvetet till dropparnas plaskande och till ett ljud, som
kom entonigt från närmaste träd: to-to! to-to! Hvad
kunde det vara för fågel som snattrade så midt i natt och
regn? Eller var det den onde själf? Stundtals föll det
mig in att det kanske var något öfvernaturligt väsen som
förebådade min död.
Så började jag få hallucinationer. Skogens mörka
vidder sjönko undan åt alla håll, och jag tyckte mig
förflyttad till ett rum i mitt fädernehem. På bordet brann
en lampa, och kring bordet sutto mina föräldrar och mina
yngre syskon. Därpå försvunno dessa syner, och i deras
ställe såg jag två för mig obekanta damer, som
bläddrade i en gammal krönika med träsnitt. Jag smög mig
fram bakom dem och tittade på bilden. Den föreställde
en drabbning, utförd i medeltidens klumpiga stil.
Nertill lästes tydligt inskriften med gotiska typer: "Slaget
vid Azincourt". Plötsligt spratt jag till utan märkbar
anledning; synen försvann, och rundt omkring mig var
det skog och mörker, och till mina öron trängde blott
regndropparnas plaskande och mina sofvande kamraters
flåsande andedrag.
För att frigöra mig från nya hallucinationer
upprepade jag högt för mig själf: Du befinner dig i en skog,
tjänar i en trupp, som anföres af La Rochenoire; Mirza
är hans adjutant, och vid din sida sofver Marx. Men
så greps jag af fruktan, utan att jag visste hvad jag var
rädd för. Och denna känsla var så stark, att jag skulle
velat skrika för att söka räddning.
Plötsligt väcktes alla af en gäll hvissling. Jag drog
en djup suck af lättnad, ty detta var åtminstone
verklighet. Soldaterna hade ögonblickligt rusat upp och stodo
inom en kvarts timme uppställda i leden. Löjtnanter
gingo med dragna sablar framför sina kompanier ooh
utdelade order med hes, dämpad röst. Inom kort visade
sig La Rochenoire. Allt sorl, som förekommer i alla
regementen, särskildt de franska, tystnade öfverallt, dä
han nalkades, som om soldaterna hade känt själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
