Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödens närhet. Han var åtföljd af Mirza. Båda gingo
långsamt fram och mönstrade lederna. Soldaterna
sträckte på sig och skyldrade gevär för dem. Här och
hvar lät La Rochenoire undfalla sig ett ord, som
löjtnanterna uppfångade i flykten.
Snart ljöd ett kraftigt kommando, och trupperna
delade sig i två afdelningar. Den ena hälften, under
ledning af La Rochenoire och Mirza, gick åt höger; den
andra, hvaröfver Simon förde befälet, och dit jag och
Marx hörde, gick rakt fram. Det var ännu natt. De
svarta massorna af träd och af stammar, uppryckta med
rötterna, som sköto upp i luften, aftecknade sig som
fantastiska spökskepnader. Hela skogen gjorde ett
grufligt intryck.
Vi gingo i fullständig tystnad. För en tänkande
människa har krigstjänsten också den motbjudande
sidan, att man aldrig riktigt vet, hvad man har att göra.
Det är som en arm tryckte dig ned eller blindvis förde
dig fram. Så var det också nu med mig. Jag visste, att
La Rochenoire blifvit slagen i den batalj, hvars genljud
jag hade hört i La Mare; jag kunde därför förmoda, att
vi nu skulle gå att godtgöra nederlaget, men hvart vi
tågade och med hvilken truppstyrka vi skulle mäta våra
krafter — det hade jag ej den minsta föreställning om.
Med ens tog skogen slut. Vid den mörka synranden
skymtade en kulle; på den stod en väderkvarn, och
längre bort syntes ett tjog bondstugor, dit vi styrde
kosan. I väderkvarnens fönster lyste det, och under
kvarnen aftecknade sig den svarta, orörliga skepnaden af en
preussisk skyltvakt, med pickelhufva och lutad mot sin
bössa. Ehuru vi voro dolda af busksnår och gingo så
ljudlöst som möjligt, hade skyltvakten dock hört oss, ty
ett kraftigt »Wer da?» afbröt tystnaden. I detsamma
knallade ett skott, och ett rödaktigt sken skar genom
luften. Vi upphäfde genast ett stridsrop och rusade i
språngmarsch mot stugorna, hvarifrån vi möttes af ett
kulregn.
Med ens var striden i full gång. Jag, Marx och
några andra soldater under Simons personliga ledning,
trängde fram till en stugas port och började slå in den
med bösskolfvarna, under det att man sköt på oss från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
