Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bilaga till n:r 9 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
148
gedom. Allt det sköna därute vittnar om Gud. Han
uppenbarar sig för oss i de prövningar som hemsöka
oss. Han möter oss i stilla ensamma stunder, då vi
kanske känna oss alldeles övergivna, överallt där vi
äro, där är också Herren.
II. Jakobs trolöshet.
Den som syndar, kommer allt längre och längre
bort från Gud. Jakob hade icke längre klart för sig,
att Gud var allestädes närvarande. Den saken var klar
för trons fader, Abraham. Jakob blev förvånad över,
att Gud var på den plats, där han vilat under natten.
När troslivet mattas av, försvinner också känslan av
att Gud är nära. Trolöshet leder till gudlöshet. Gud
blir då långt, långt borta. För den, som tror, är
liim-melens port just där, varest man befinner sig. Jfr
Ps. 139:5—12. Hatt. 18:20, Matt. 28:20.
Jakobs trolöshet tager sig också uttryck däruti, att.
han ställer upp vissa villkor, som Gud måste fylla, för
att han skall räkna med Gud såsom sin Gud. På
vilken låg nivå har icke synden fört ned Jakob. Den
som i sanning tror på Gud, ställer icke upp några som
helst villkor för Gud. Den tror på Gud och
följaktligen nöjer den sig med vad Gud behagar göra. Det må
gå henne huru som helst i livet, hon håller sig likväl
till Herren. »Ske dock icke min vilja utan din.» Gud
vet bäst, vad som göres oss behov. »Söken först Guds
rike och hans rättfärdighet, så skall allt detta
därjämte tillfalla eder.»
Avslutning.
Ha vi riktigt klart för oss, att Gud är just där vi
befinna oss?
Minnesvers: 1 Mos. 28: 15.
Jakob blir Israel.
Text för söndagen den 29 mars 1025: 1 Mos. 32:
24—33: 4.
Inledning.
Förra söndagen följde vi Jakob på hans väg bort
från Kanaans land. I dagens text finna vi honom på
hemväg igen.
Avhandling.
I. Försonad med Gud.
När Jakob nalkas hembygden, veknar hanü sinne.
Minnena dyka upp, allvarliga och manande. Man
kommer aldrig undan sina gärningars lön. Det kan
begravas, men stiger ånyo fram. Vad som gömmes i snö,
kommer fram i tö. Samvetet vakar. Det blir aldrig
bra, förrän man fått försoning, fått ett möte med
levande Gud. I stilla ensamma stunder känner man
detta.
Jakob gick att möta sin broder, som han bedragit.
Hur skulle detta möte avlöpa? Det var den stora
frågan. Oro följer alltid den, som syndar. Man har
nämligen inte gott samvete. »Den bästa vilokudde, är ett
gott samvetes vittnesbörd.»
Barnet Jesus.
Det är så underligt att tänka, att
Människosonen en gång var ett litet barn. Under julens
dagar dröja vi med vår tanke vid honom, där han
vilar på hö och strå. Men säkerligen ha vi mer
än en gång önskat, att evangelisterna hade haft
några berättelser från hans barndomstid i
Nasaret. Dock — den heliga, historien tiger. I
stället har fantasien skapat många legender, där
gossen Jesus möter oss än i djupa samtal med
sin moder, än i de enkla barnalekarna. I regeln
Ensam hade Jakob vandrat bort. När han vände
tillbaka, hade han både hustru och barn samt en
myckenhet av boskap. Han var en förmögen man. Var han
verkligen värd allt detta? Var det hans förtjänst? Han
kände sig ovärdig. Gud hade varit alldeles för god
emot honom, tyckte han. Så kände han sig dubbelt
ovärdig. Gud är långmodig och barmhärtig emot
människorna. Han går ej ständigt till rätta. Vad vore
det eljest med oss?
Jakob stod i ansvar för sin familj. Tänk om även
de skulle få lida på grund av Jakobs synder. Om Esau
även skulle straffa dem och låta dem få erfara
följderna av Jakobs bedrägeri. Syndens följder gå även
ut över dem, som äro oskyldiga. Huru många barn få
ej lida för föräldrarnas synder. Huru många
föräldrar få ej lida för barnens synder.
Allt manar oss till detta ena: att bliva försonade
med Gud. Att likt Jakob få ett möte med levande
Gud. Genom Jesus Kristus bliva vi försonade med Gud.
II. Försonad med människor.
När mun blivit försonad med Gud, blir man
ödmjuk-Då vill man göra var man rätt. Man vill söka böta,
vad man gjort illa. Man vill återställa det, man tagit.
Man beder om ursäkt, etc. Det märkes alltså i ens
uppträdande, om man verkligen blivit försonad med Gud.
Det. märktes också i hela Jakobs uppträdande.
Dylikt uppträdande verkar förädlande på andra
människor. De känna, att också de ha sina fel och brister.
De bliva milda och fördragsamma. Deras sinne
förvandlas ofta, när de möta en sådan person, som ärligt
bekänner sina fel och beder om tillgift. Esau handlar
som en ädel man. Han hyser ej längre några fientliga
känslor. Han har ett förlåtande sinnelag. Vilket
föredöme är han ej. Bär icke på elaka känslor. Hys ej agg
eller hämndkänslor. Allt ont, som en människa gör,
tillfogar hon ytterst sig själv. Därför behöver du alls icke
tänka på hämnd eller hysa elaka känslor. »Fader,
förlåt dem, ty de veta icke vad de göra», sade Jesus.
Va-ren så till sinnes, som Jesus Kristus var.
Avslutning.
Ingen kan vara lyckligare än den, som blivit
försonad med Gud och lever i frid med sina medmänniskor.
Huru är det med oss i detta avseende?
Minnesvers: 1 Mos. 32: 26 b.
Gustav Blomberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
