Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. Den 12 mars 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■188
MISSIONSFÖRBUNDET.
äga sitt fulla berättigande endast i dën mån
de tjäna att göra kristendomen till en levande
makt och sålunda var på sitt sätt lämna den
egentliga församlingsverksamheten sin tribut.
Att de på detta område ha en stor uppgift att
fylla säger oss erfarenheten.
Men för att enligt denna plan nå målet träda
vissa krav i förgrunden. Det förnämsta av
dessa är behovet av personligheter. Församlingen
behöver utbildade evangelister och pastorer,
skolan behöver lärare med tillräcklig teoretisk
bildning samt pedagogisk träning, sjukhuset
behöver skickliga läkare. Ocli ju bättre
kvalificerade män, missionen har på de olika posterna,
desto större äro utsikterna till framgång. Att
missionärerna ännu så länge ha en stor uppgift
att fylla inom dessa områden erkännes av de
sakkunniga. Men för att nå målet måste
missionärerna arbeta på att göra sig överflödiga
på missionsfältet. Allt tydligare framhålles det
i våra dagar, att missionärens främsta uppgift
är att bland de kinesiska kristna utvälja de
bästa och åt dessa ge en god och med hänsyn
till deras blivande uppgift så väl lämpad
utbildning som möjligt. Kraven på såväl
predikanten som läraren växa med varje år. Härmed
är antytt, vilken oerhörd betydelse
predikantskolan och lärareseminariet har. Dessa
anstalter bli hjärtat i verksamheten. Den bildning
och den andliga och moraliska fostran, som här
ges, kommer att återspegla sig i församlingarna
och skolorna. En god allmän- och
specialbildning höra jämte gudsfruktan och naturlig
begåvning till de främsta förutsättningarna för
framgång såväl när det gäller predikanten som
läraren. Ledare, som själva gripits av
kristendomens suveräna makt och som genom sin
personlighet kunna vinna församlingens odelade
förtroende, är vad församlingen behöver.
Genom dem kommer helt visst hänförelsens eld att
sprida sig till församlingsmedlemmarnas
hjärtan. Härav följer, att offersinne och
ansvarskänsla växa sig starka. Så vinnes ock omsider
större andlig mognad, och vi närma oss målet:
en självstyrande, självunderhållande och
själv-utbredande församling.
Med längtan se vi fram mot den dag, då detta
mål är uppnått. Under tiden må vi alltfort
förena våra krafter, våra böner och offer samt
Tron är icke var mans.
Av J. Mellberg.
En iakttagelse aposteln Paulus gjort i den
del av världen, där ban levde ooh verkade, var
den, att icke alla omfattat tron. Så säger han
i 2 Tess. 3: 2, att tron icke var var mans.
Därmed är ju indirekt sagt, först att det fanns
tro, och sedan, att en ooh annan, men icke alla
i den tiden omfattat den. I tessalonikernas
församling fanns denna tro men dock icke hos
alla i staden Tessalonika. Den staden var lik
andra i så mening, att folket därinom levde
utan Gud ooh utan hopp ooh tro. Från den
skaran var det dock en hop, som avskiljt sig för
Gnid och levde ett kristligt liv, där kärleken
överflödade hos var ooh en, och de goda
kristliga dygderna växte fram.
Från tidens början synes det ha varit så, att
det, som av den ene omfattats med glädje och
tacksamhet, har av en annan blivit förkastat,
och trons män hava alltid varit i minoriteten.
Abel, Enok, Noa ooh Abraham voro alla starka
i tron, och genom dem är uppenbart, vad tron
åstadkom i den förkristna tiden. Om Abel
heter det, att ban åt Gud frambar ett större offer
än Kain, om Enok att han hade sin
umgängelse med Gud ooh att Gud tog honom bort; om
Noa få vi veta, att han på Guds befallning och
i tro timrade sin ark — som ju blev honom
och hans hus till frälsning — ooh om Abraham
heter det, att han lydde befallningen att gå ut
från sin släkt och sitt fädernesland och i tron
gick ban mot det land, Gud skulle giva honom
ooh hans efterkommande till besittning.
Samtidigt med dessa troshjältar levde andra,
som ej kände till denna tro. Och som
förhållandena voro då, och såsom de voro i aposteln
Pauli tid, sådana äro de ännu. Tron är icke
var mans.
Kanske utmärker sig dock just denna tid
framför en gången däri, att trons folk vuxit
av hjärtat tacka Gud, som gett oss den stora
kallelsen att vara delaktiga i hans
världsomfattande frälsningsverk.
Macheng, Kina, i januari 1925.
Gust. Karlsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
