Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. Den 26 mars 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■226
MISSIONSFÖRBUNDET.
FÖRSAMLINGENS ORGANISATION OCH LEDNING.
Av pastor J. P. Östlund.
ii.
Yi sade redan i början, att predikanten
framför allt är församlingsföreståndare eller
församlingsvårdare.
Det är det viktigaste av alla ämbeten.
Apostlarna voro ett begränsat antal. Profeterna
uppträdde tillfälligtvis då eller då. Läro- och
herdeämbetet däremot skall fortfara, så länge
församlingen finnes till. Vad det är att vara
församlingsvårdare låter oss Paulus veta, när han
skriver till tessalonikerna följande ord:
Förmanen de oordentliga, uppmuntren de klenmodiga
tagen eder an de svaga, visen tålamod mot var
man!
Inför detta uppdrag känna vi ansvaret stort,
och ju längre vi få vara med, ju ansvarsfullare
blir det. Och vi behöva mycket av kärlek till
Gud och människor i det kallet. Det visste
också Jesus. Därför - riktar han denna fråga till
Petrus tre gånger: Älskar du mig? Därför att
Petrus kunde svara ja på de frågorna, får han
uppdraget att föda och vårda hjorden.
Äga vi något av Guds kärlek i våra hjärtan
och därtill äro av Gud kallade, må vi dock i
Herrens namn göra vårt bästa. Att vara kallad
och draga sig undan har ock ansvar med sig.
Församligen behöver vard. Luther har icke så
orätt, när han liknar församlingen vid ett
lasarett, ty över allt behöves hjälp. Redan profeten
Hesekiel låter oss förstå samma sak. Det svaga
skall stärkas, det kranka skall helas, det
brutna skall förbindas, det förskingrade skall föras
tillbaka, och det borttappade skall uppsökas. Ty
i kap. 34:4—5 säger profeten till Israels
herdar: De svaga stärkten I icke, det sjuka heladen
I icke, det sargade förbunden I icke, det
fördrivna förden I icke tillbaka, det förlorade
upp-sökten I icke, utan med förtryck och hårdhet
foren I fram mot dem. Så blevo de förskingrade,
därför att de icke hade någon herde.
Nog blir en församling snart skingrad, om
ingen vård gives. Ofta uppkomma tvister, som
måste biläggas, och frid skall stiftas, där
misshälligheter uppstått. I detta fall skola alla
församlingens medlemmar deltaga. Men framför
allt tillkommer det församlingsvårdaren att här
gripa in. Någon har sagt: »Det är av nöden att
en församlingsvårdare kan med Paulus säga:
Gud har givit mig kärlekens och tuktens ande.
Ty församlingsvården hör till det ömtåligaste
och svåraste inom Kristi hjord. Den måste
utövas både med kärlek och vislighet. Skadorna
av den försummade församlingsvården ha blivit
både omfattande oCh djupgående. Därigenom ha
de kristna församlingarna förvärldsligats.
Vad ■ som skingrar och förvärldsligar är
oenighet och söndringar. Frid och endräkt däremot
hava alltid stärkt församlingen både inåt och
utåt. Frid och endräkt växa fram, alltefter som
medlemmarna känna sig vara bemma i
församlingen. Och här har församlingsvården en stor
uppgift. Om så skall ske, får aldrig en
församlingsvårdare stanna i mitten av vissa »kotterier».
Det kan vara vinst för -— predikantens ekonomi,
men inte för församlingens sammanhållning,
frid och endräkt. För församlingens
sammanhållning får församlingsföreståndaren knappast
tillhöra ett politiskt parti, allra minst agitera för
ett sådant, ty i församlingen kanske alla
partierna äro representerade. Och vill man söndring,
då skall man tala med högermannen om att bli
socialist eller tvärtom. Det hindrar inte, att
föreståndaren kan ha en bestämd ståndpunkt även
i de frågorna. Men i församlingen måste vi
vara varsamma med politiken. Det kan icke
hjälpas.
Ett annat viktigt moment är, att
församlingsföreståndaren har tid för alla. Jag är den förste,
som erkänner, att det är en svår sak. Ibland är
det omöjligt. Men vi få inte alltid avvisa samma
personer med att vi icke ha tid. I det fallet äro
själarna mycket känsliga, och många
predikanter hava klandrats skarpt, därför att de icke sett
och hälsat på medlemmarna ute på gatan. Låt
vara, att vi ibland äro oskyldiga. Här är det
dock något att tänka på.
En församlingsvårdare skall inte bara ha tid
för medlemmarna. Han måste också lyssna till
vad de ha att säga. Ty den som innehar ämbetet
vet, att mycket får man veta dels direkt och dels
på omvägar. Församhngsvårdare få dock aldrig
tala om för andra, vad som i hemlighet
anför-trotts åt honom. Om jag icke kan tiga med det
jag lovat att tiga med, så förlorar jag
förtroendet och än mer. Jag kan icke bli någon till
hjälp, om jag också skulle kunna giva ett gott
råd. En församlingsföreståndare skall icke
heller föra varje liten småsak inför församlingen.
Det har åstadkommit mycken onödig oreda.
Alla tvister, felsteg m. m. som kan klaras upp
utom församlingen, det bör utredas så. Det ha
vi även Jesu ord på i Matt. 18:15: Men om din
broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll
honom det enskilt o. s. v. Min erfarenhet är, att
det, som icke lyckas på den enskilda vägen, är
svårt att kunna reda ut även inför församlingen.
En annan sak är om det är känt eller av sådan
art, att församlingsföreståndaren bör meddela
det till församlingen, sedan det är uppgjort. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
