Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. Den 2 april 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 MISSIONSFÖRBUNDET.
247
Annandag starta vi för byresa till våra olika
kretsar. Stormöten och julfester skola där
hållas. Först gå vi till Lukoko, veckan efter till
Kinganga och sist till Mbanza Nsanga. På
dessa platser samlas medlemmarna från
tillhörande byar. Vi frambära julhälsning från
Sverige, mottaga deras tack och hälsning
tillbaka, frambära efter den nåd Gud giver livets
ord, döpa och intaga i församlingen 61
personer, återupptaga en del avfällingar, sitta
omkring Herrens bord och fröjdas gemensamt över
den frälsning Gud berett åt alla folk. Det är
verkligen gripande att se dessa hundraden
samlas på detta sätt. Vi yngre kunna ju inte själva
verkställa någon jämförelse mellan förr och nu,
då vi endast sett fältet, sedan det bearbetats
under många år. Men vi förstå, att våra
föregångare utfört ett välsignat verk. Därom
påminnas vi särskilt, då de gamla lärarne predika
och gång på gång framhålla tillståndet under
den gamla tiden.
Vi återvända till stationen rikare än vi
lämnade den, ty vi ha sett ytterligare bevis på
sanningen av Herrens ord genom profeten: Ordet,
som går ut av min mun, skall icke återkomma
fåfängt.
Till dem, som sänt bidrag till julfesten, bedja
vi att å såväl egna som å de inföddas vägnar
få uttala ett hjärtligt tack. Enligt förteckning
äro givarne följande: Immanuelskyrkans
Ungdomskrets, Stockholm, Ungdomsföreningen i
Rönnäs, Leksand, Fr. W. Olsson, Göteborg, Eva
Karlsson, Haga Kyrkogata 6, Göteborg, »E. J.»,
Maria och D. Pettersson, Sjöändan,
Ungdomsföreningen Syskonringen, Rådmansö,
Redbergs-lids Missionsf :s Syförening, öresföreningen i
Mörrum, Missionsvänner i Göteborg med
omnejd, Betlehemskyrkans Söndagsskolor,
Göteborg, Tjörns västra Missionsförening,
Gustavsbergs Frif:s Ungd:för., Anna Hallin, Norra
Fjöle, Föreningen Fyrväpplingen, Långedrag.
Låtom oss icke förtröttas att bedja och offra
och arbeta för Kongos folk!
De varmaste hälsningar från oss alla på
stationen.
Kibunzi den 26 jan. 1925.
Jolin Larsson.
Leden glesna.
Av Eva Sköld.
Så är då även vår kära syster Elisabet
Nel-ton bland dem, som gått hem för att vara när
Kristus.
Hon kom ut till Kina 1907 i Amerikanska
metodistepiskopalkyrlcans tjänst. Innan hon
reste ut, tjänstgjorde hon som sjuksköterska. Det
gjorde hon naturligtvis sedan också. Men först
och sist var hon då missionär. När hon sedan
år 1909 gifte sig med missionär Karl Nelton
och därigenom övergick till S. M. F., sade en
framstående medlem av den mission, hon förut
tillhört, om henne: »»Hon är en riktig pärla».
Men för missionsvännerna hemma var hon ju
känd blott till namnet. Och när hon sedan
tillsammans med de sina var hemma under
makarnas första semester, hann hon nog ej heller
bli mycket bekant. Hon led av en svår sjukdom.
Detta senare gjorde också, att de togo
tjänstledighet för en tid och foro till U. S. A. Där
återfick hon hälsa och krafter, och då
hörsammade hon med glädje Herrens maning att
tillsammans med sin make återvända till Kina.
Det var en stor fröjd att där mötas och
tillsammans med henne prisa Gud för den
barmhärtighet han bevisat henne, hennes man och
barn samt vår mission.
När hon nu sist kom åter till Sverige, var hon
ganska klen. Men man hoppades, att hon på
nytt skulle tillfriskna. Fullt återställd blev hon
dock ej mera. Herren behagade taga henne hem
till sig. Vi spörja: Varför? Hon var ju ännu
jämförelsevis ung och hade behövts så väl för
make, barn och vår mission, tycka vi. Svaret
blir blott: Vad jag gör vet du icke nu. Hon har
lämnat oss, men hennes minne lever i
välsignelse.
I kamratkretsen kan förvisso tillämpas den
text, som i meddelandet om hennes
hemförlovning ger uttryck för hennes närmastes känslor:
»Du skall salmas, när din plats står tom».
Herren hugsvale de sörjandes hjärtan!
Under de första 32 åren av vår kinamission
var det endast fem missionärer, som kallades
hädan genom döden: F. Wikholm och D.
Johansson (mördade) 1893, Klara Fernström,
1899, Stina Tonnér, 1905 och Ester Gillström
1917.
Sedan dec. 1922 är det nu åtta, som fått
liem-bud: Karl Gideon, Anna Tonnquist, Johan Åhs,
Stina Wennborg, Sara Sifversson, Alfred
Fagerholm, Hilma Börjesson och Elisabet Nelton.
Mången gång hörde man förr talas om hur
hälsosamt och bra det var i Kina, som om det
skulle vara hela orsaken till att vår mission där
blivit så skonad. Faktum ar att ingen mission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
