Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. Den 2 april 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 MISSIONSFÖRBUNDET.
253
Familjenytt.
I Vasakyrkan, Örebro, var onsdagen den 11
dennes anordnad en församlingsfest med
anledning av att församlingens ordförande,
godsägare Joh. Almcrantz, firade sin 60-årsdag.
Kyrkans estrad var vackert dekorerad och
församlingens, ungdomsföreningens och
juniorföreningens medlemmar hade mangrant slutit upp.
Efter unison sång och körsång hälsades de
närvarande välkomna av pastor O. Karlsson, som
höll en kort betraktelse med utgångspunkt från
då det är fråga om verksamhetens utvidgning.
Den andre brukar predikantlönen som ständig
orsak att draga in på alla håll. En tredje har
intet gott öga till den sociala verksamheten och
talar därför alltid om vikten av själars
frälsning. På samma sätt ser en fjärde icke alls den
andliga nöden för den sociala. En femte söker
minska offren till den yttre missionen genom
att framhålla den inre eller tvärt om. Och den
sjätte söker komma undan kraven på skolor
eller ungdomsvården genom att visa på de mörka
orterna eller på väckelsens nödvändighet. Det
är därför icke alls säkert, att vederbörande själv
offrar mer än de andra för skulden, lönen,
väckelsen, de fattiga, hedningarna, de mörka
orterna eller vad det nu var. Det var blott det för
honom lämpliga uttrycket för judassinnet.
Gud hjälpe oss att vara på vår vakt! Det är
härmed icke alls sagt, att det är mest
gudfruktigt att gå på utan att avväga offrens
nödvändighet eller medlens användning. Det är en
helt annan sak. Men kunde judassinnet så
obemärkt tränga sig in bland Jesu första lärjungar,
behöva vi alla säkert pröva oss i vårt
församlingsarbete. Innan vi säga »nej» eller »varför
icke hellre — –-», behöva vi förvisso se
efter, om det är för Guds rikes skull, vi göra det,
så att det icke är för vår egen.
Rannsaka vi oss så inför vår Fader, som
känner våra hjärtan och vet allt, skola vi kanske
finna, att vi ingalunda ha större kärlek och
offervilja än de andra för den sak, vi gåvo oss
ut för att ha. Det var blott vårt uttryck för
judassinnet, vilket dock fick en så vacker
täckmantel. När allt kommer till allt, kanske det
visar sig, att de andra till och med äro större
i offergärningen än en själv, så som Jesus
älskade de fattiga vida mer än Judas.
Judassinnet kan synas så oskyldigt och
välbetänkt, men äro vi icke på vår vakt, för det oss
till avfällingarnas skara.
Räds att frestarn lägger snaran,
Där du minst förmodar faran
Sådan är hans sed.
Vaka, själ, och bed.
J. Kullgren.
den 103 ps. E. Edman berörde i ett anförande
jubilarens levnadshistoria och hans insatser i
församlingsarbetet såsom
söndagsskoleföreståndare och ordförande samt frambar församlingens
varma tack till honom. I flera ytterligare
anföranden gåvos uttryck för den tacksamhet och
vänskap, som hr Almcrantz tillvunnit sig. Å
styrelsens vägnar talade skohandl. Hj. Linder,
för ungdomsföreningen red. FI. Hällzon, för
juniorföreningen folkskoll. Gust Tilläs samt för
söndagsskolan folkskoll. C. F. Strömberg. Red.
O. Hultcrantz uppläste av honom själv författade
verser, och byggm. Fr. Bengtsson talade å
forna kamraters inom söndagsskollärarekåren
vägnar. Sist frambar hr Almcrantz sitt varma tack
för alla vänskapsbetygelser, som kommit honom
till del, varpå högtidsstunden avslöts.
Under dagens lopp uppvaktades jubilaren av
korporationer och enskilda och fick mottaga
värdefulla presenter.
— Stoftet efter avlidna missionär fru Elisabeth
Nelton vigdes den 18 mars till vila i jordens
sköte å norra kyrkogården i Örebro.
Akten ägde rum i Vasakyrkan och
förrättades av missionsföreståndare J. Nyrén. En stor
skara människor hade samlats för att närvara
vid högtidligheten.
Under tonerna av en sorgmarsch inbars kistan
och placerades framme i salen.
Missionsföreståndare Nyrén höll ett anslående tal med
ledning av bibelordet: »Sådan är vår Gud». Han
framhöll, vilken betydelse det har för
missionärer i hednavärlden med dess många avgudar att
få säga »vår Gud». Den avlidna hade varit
Gud varmt hängiven och hennes ställning till
Gud och hans verk fick ett starkt uttryck i de
ord hon fällt: »Om jag än hade tio liv, så skulle
jag ge dem åt Kristus och missionen». Troget
och med sin rika begåvning hade hon tjänat på
missionsfältet, och i hemmet hade hon varit en
god moder. Han ville vid båren uttala Sv.
Missions-Förbundets tack för hennes
missionsgärning. Medan officianten uttalade orden om
döden och uppståndelsen och lät de tre skovlarna
mull falla, rådde en andaktsfull stämning.
Efter en sång av kyrkans kör uttalade pastor
Oskar Karlsson Örebro brödraförsamlings tack
till den bortgångna, för vad hon givit av kärlek
till Guds församling. Vidare uttalade
distriktsföreståndare Sam. Larsson samt en systerson till
den avlidna tacksamhetens ord för vad hon
varit som människa, maka och moder. Vid
graven talade missionsföreståndare Nyrén,
godsägare Joh. Almcrantz m. fi. Den förre nedlade
kransar från Sv. Missions-Förbundet samt
hemmavarande missionärer och den sistnämnda från
Örebro brödraförsamling. En rik blomstergärd
hade ägnats den bortgångna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
