Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. Den 9 april 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 MISSIONSFÖRBUNDET.
265
TVÅ BETYDELSEFULLA MISSIONSKONFERENSER.
Av J. E. Lundahl.
En av de mest intressanta frågorna gällde en
■uppfordran till ordf., d:r John R. Mott, att
ställa hela sin tid till Internationella
Missionsrådets förfogande för verksamhet i dess
intresse. Han har hittills tjänstgjort såsom
ordförande oeh i denna egenskap gjort samarbetet
ovärderliga tjänster på flera sätt, icke minst genom
sina resor såväl inom den gamla världen som
till flera av de förnämsta missionsfälten. Nu
föreslog mr Oldham, att kommittén skulle göra
en allvarlig framställning till d:r Mott att, som
sagt, ägna hela sin tid och sin kraft åt
samarbetet. TJnder frågans första behandling var d:r
Mott frånvarande och ordförandeplatsen
innehades av mr Oldham. Efter en ingående
diskussion beslöts att rikta en enträgen vädjan till
d :r Mott att om möjligt lämna alla andra
uppdrag för det stora enhetsverket i missionens
tjänst.
Yid nästa sammanträde framlades saken för
d:r Mott. Det var ett av de mest
allvarstyng-da sammanträden, jag någonsin deltagit i. Det
började med ett, om jag så må kalla det,
böne-och helgelsemöte, lett av d:r Sayvvell från
London. Sedan uppläste den franske
representanten kommitténs enhälliga uttalande. Därefter
yttrade sig representanter för Amerika,
England, Tyskland, Holland, Frankrike och de
skandinaviska länderna. Alla uttalanden gingo
i samma anda och voro uttryck för den
gemensamma övertygelsen, att förslaget skulle lända
Jesu Kristi rikssak till fromma och att det
skulle hälsas med glädje, av det kristna folket
över hela världen. Därefter talade d:r Robert
E. Speer. Han är en ungdomsvän till d :r Mott.
De ha följt varandra, dessa båda
kämpagestal-ter, från sin tidigaste ungdom. De ha arbetat
på den gemensamma tegen. De lia båda haft
världsomspännande uppgifter. Vad som nu
yttrades av den ene ungdomsvännen och
arbetskamraten till den andre gick från bjärta till
hjärta. »Det uppdrag», sade d:r Speer, »som
nu erbjudes dig, är det största uppdrag, en
människa kan erhålla i närvarande tid. Det är
det mest maktpåliggande, det mest krävande
II.
men ock mest fyllt av härligheten från ovan.
Mer än något annat är det omslutet av Guds
välsignelse — allt på grund av dess stora
ansvar. Vi hoppas, att du skall svara ja. Yi
vänta det av dig. Yi vänta det, därför att vi
känna dig. Vi känna din kraft, din förmåga, din
helhjärtenhet, din entusiasm, din nitälskan för
Jesu Kristi rikssak. Det finnes intet missljud
i denna kallelse. Det är den kristna världens
’ enade representanter, som här framlägga den
för dig.»
När d:r Mott skulle svara, var han så rörd,
att han till en början knappast kunde få fram,
vad han ville säga. Han tackade för det stora
förtroendet och den enhälliga kallelsen, varav
han kände sig djupt gripen. Ilan talade om sitt
arbete i gångna tider. Han sade ock, att ban
lör länge sedan beslutit att lämna sina
uppgifter såsom ledare för K. F. U. M :s världsförbund
oeh Kristna Studentvärldsförbundet. De skulle
givas åt yngre krafter. Han älskade
Internationella Missionsrådet och dess verksamhet kanske
mer än något annat arbete i tiden. Men hans
väg hade varit sådan, att lian aldrig velat fatta
något avgörande beslut, förrän han varit viss
om Guds vilja. Vid vissa tillfällen hade han
fått klarhet ganska snart, vid andra däremot
hade det dröjt längre.
Nästa dag förklarade ban, att han under bön
kommit så långt i visshet, att han kunde lova
att ägna åtta månader av nästa år åt
Internationella Missionsrådet jämte den förhoppningen
att fr. o. m. år 1927 kunna giva bela sin tid åt
det internationella samarbetet. Om kommittén
var nöjd med detta svar, vore han tacksam. Då
kände han sig stå under Guds viljas ledning, så
långt han nu förstode densamma. I dessa åtta
månader för nästa år skulle ingå en
missionsresa till Nederländska Indien, vilken han skulle
företaga på anmodan av holländska
drottningen. Han skulle i samband därmed även
kunna besöka de större missionsfälten i Kina,
Indien och Japan. Kommittén uttalade sin
tacksamhet för detta svar och uttryckte även den
förhoppningen, att Internationella Missionsrå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
