Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. Den 30 april 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 LO
MISSIONSFÖRBUNDET.
JESUS UNDER DE FYRTIO DAGARNA.
Av pastor Fritz Peterson.
II.
5. På påskdagsaftonen. Luk. 24: 33—43; Joh.
20:19—24; Mark. 16: 13—14. I en sal i
Jerusalem bakom stängda dörrar voro församlade
tio av Jesu lärjungar jämte andra troende. Låt
oss titta in i den salen. Vi-tro, att Maria från
Magdala var där. Hon berättade om hur hon mötte
Jesus. De andra kvinnorna gjorde likaså.
Johannes berättade om sitt besök i sällskap med Petrus
vid Jesu grav och hur de där funnit det. Jag vet
ej, huru mycket Petrus kunde tala om sitt möte
med Jesus. Men det mötet hade förvandlat
honom. Sent på natten kommo de två
Emaus-lär-jungarna med sitt glada bud. De .möttes av
hälsningen : Herren är verkligen uppstånden, och han
har visat sig för Simon.
Här var nu samlad en skara med mycket delade
tankar och blandade känslor. Skulle de våga tro
budskapet om deras Mästares uppståndelse? Så
står han där mitt ibland dem. De stängda
dörrarna voro icke för honom i hans nya tillvaro
längre ett hinder. I tankarnas och känslornas
skiftande mångfald hördes såsom en röst i
stormen, lugnande, upplysande och saligt glädjande,
Jesu underbara hälsning: Frid vare med eder!
I den hälsningen låg slutresultatet av hans
kommande i världen, hans ord och gärning, hans
lidande och död och uppståndelse. Det var allt
för att vi skulle fä frid. Jes. 53: 5.
I denna uppenbarelse ha vi en bild av vad som
ännu i andligt avseende sker ibland olika,
upprörda, efter visshet och frid törstande själar vid
Jesu vänners sammankomster, där de äro i
forskande, längtande och väntande sinnesstämning.
Motsvarigheter ha vi i den första
pingstförsamlingen och i det första pingstundret, Apg. 2:1—4.
Vi kunna även som jämförelse läsa Joh. 20:22.
I Kornelii hus se vi likaså en förberedd, samlad
skara, där Guds kraft måste bli uppenbar, Apg.
10:44—46, samt likaså i Efesus, Apg. 19:1—7.
Sådana uppenbarelsestunder om än icke för vårt
yttre öga men för vår själs sker ofta för den
enskilda själen, då Guds barn församlas i Jesu
namn. Jfr Ps. 111:1, 9; Matt. 18:19, 20; Luk.
11:13; Joh. 14:21, 23; I Kor. 14:26—32; Hebr.
10: 24, 25.
6. För alla apostlarna åtta dagar senare. Joh.
20: 26—29; 1 Kor. 15: 5. Vid Jesu uppenbarelse
på påskdagen var lärjungen Tomas icke med i
lärjungakretsen. Yi veta ej, vilka skäl han hade
för att då vara borta. Men hans frånvaro
innebar en förlust för honom. Han kunde ej dela
sina medlarjungars glädje. Det syntes honom
för stort för att vara sant. Han vill ha verkligt
påtagliga skäl för att kunna tro, att Jesus
verkligen var uppstånden. Om jag icke ser hålen
efter spikarna i hans händer, utbrister han, och
sticker mitt finger i hålen efter spikarna och
sticker min hand i hans sida, så kan jag icke
tro det.
Tomas fick genomleva åtta dystra dagar. Men
han var dock med i lärjungakretsen, då de
samlades följande söndag, åtta dagar efter
uppståndelsedagen. I oändlig kärlek väntade Jesus på
Tomas. Den store herden ville ej gå ifrån sitt
irrande får. I förbarmande kärlek tillmötesgår
den uppståndne en ärlig, uppriktig, men
tvivel-sjuk själ och lockar genom sin uppenbarelse från
Tomas läppar och hjärta den bekännelse, som
allena höves inför den uppståndne.
I Jesu handlingssätt mot Tomas ha vi en bild
av huru Jesus ännu vill uppenbara sig för själar
i en dylik belägenhet. Tomas’ själs ställning var
vida svårare, om än icke djupare farlig än
Em-maus-lärjungarnas. Hans var pinsammare, ett
mera grundat tvivel, närt och ruvat på under
flera dagar. Men även för sådana själstillstånd
av överlagd, tärande tvivelsjuka vet den från
döden uppståndne Jesus råd. Icke ensam för
Tomas ville Herren nu visa sig utan i
lärjungakretsen, så att de, som blivit sårade av hans
tvivel, skulle få fröjdas över hjälpen för honom
och för dem på samma gång samt därigenom få
gemensamt lära, hur Mästaren ärar och välsignar
deras sammankommande och brödragemenskap.
Hit kunna höra sådana bibelställen och exempel,
som vi se i följande: Jak. 5:19, 20; Judas brev
v. 20—23; Gal. 6:1, 2; 1 Kor. 12:24—27; Rom.
15:5—7; Natanael Joh. 1:45—51; Saulus eller
Paulus Apg. 9:10—22, 27, 28* m. fi.
7. För sju lärjungar vid Gallileiska havet.
Joh. 21:1—-24. Johannes kallar denna
uppenbarelse för den tredje och tänker då förnämligast
på Jesu uppenbarelser för en samlad hop av
lärjungar. Den första blir då uppenbarelsen
för de tio lärjungarna och dem som voro med
dem på påskdagsaftonen. Den andra blir
uppenbarelsen för de ellva lärjungarna, då Tomas var
med åtta dagar senare.
Nu voro sju av lärjungarna åter i Gallileen vid
det välkända havet. Även denna uppenbarelse
hörde till lärjungarnas fostran för sin framtida
gärning. De hade gått till Gallileen i väntan på sin
Mästare. Hur länge de väntat, veta vi ej. Men
det finnes intet så prövande som väntan. Den
syntes bli outhärdlig, åtminstone för den ivrige
Petrus. Jag vill gå åstad för att fiska, säger han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
